2553 : Hundvalp i trappor

Har nu haft en hundvalp i tillräckligt många dagar / veckor för att ganska modigt kunna kungöra att jag vet vad det jobbigaste med en sådan liten tingest är. Det jobbigaste med en hundvalp är att den vare sig kan eller får gå i trappor.

Nu är Otis bara 12 veckor gammal men varande en hundrackare som är att bli 30+ kilo stor växer han som han skall och förväntas. Detta innebär att han i dagsläget trots sin ringa ålder tickar in på 10 kilo.

Eftersom han är en sådan hund som ju ska bli lite större växer han fort. Det faktum att han växer fort gör hans kropp lite ömtålig och en sak som är obra för ömtåliga hundkroppar är tydligen att gå i trappor. Nedåt speciellt. Det är inte bra för höftlederna, speciellt, tror jag att jag hört nånstans.

Då vi bor på tredje våningen i en uppgång som helt missat att bli begåvad av en hiss betyder det att man ganska många gånger om dagen bär 10 kilo av lycka sprattlande hund ner för alla trappor och ibland dessutom upp för dem igen. Om inte alla så iallafall några.

Tacka vet jag katter. De hinner bara precis öppna ögonen och lära sig gå så är de redo för att helt utan risk för hälsa studsa ner för några trappsteg. I samma stund som de fysiskt klarar av att ta sig upp för trappsteg är de redo för att göra det fullt ut.