2391 : Det drar ihop sig

Det börjar dra ihop sig. På söndag är det dags för Linnémarschen. Fifan.

Att gå en halvmara är i sig absolut ingenting jobbigt. Att förflytta sin kropp 21 kilometer till fots bjuder inte på mycket till ansträngning överhuvudtaget. Det kan alla göra som inte är behäftade med hyfsat grava handikapp som gör att de inte kan gå alls.

Men när det gäller att strosa 21 kilometer på tid med målsättningen att frisera fjolårets tid så blir det genast lite läskigt. Fjolårets genomsnittliga hastighet var 6,22 kilometer i timmen och du som kan din matematik räknar då snabbt ut att det ingalunda räcker med att bara gå för att få den siffran. Inte ens om man går så snabbt man någonsin kan. Nej. Man måste springa emellanåt. Och i år måste vi alltså springa ännu mer. Och det är där någonstans det där läskiga börjar...

Jag är dock rejält mycket bättre på att både promenixa och att springa inför årets upplaga av detta helvete. Inte bara började jag för åtskilliga månader sedan att gå till och från jobbet så ofta jag kunde, jag har ju nu dessutom fått Turf på min sida vilket avsevärt bidragit till tillryggalagda distanser. Min Funbeat avslöjar att jag hittills i år i rask promenadtakt (minst 6km/h (joggar ju ibland)) avverkat över 30 mil (!) så lite redo ska nog mina stackars vita ben nog vara ändå, där nånstans under det där vita.

I ett försök till ett sista träningsläger har jag semester uttagen imorgon. Semesterdagen plockades mest ut för att slippa stressa mellan samtal i Livs skola och andra ärenden men när den ändå är utplockad tänkte jag ge Turf en liten vettig runda. Till fots plocka nåt 30-tal zoner borde innebära 4-5 timmar promenad och vara alldeles lagom att precis ha tillfrisknat från till på söndag, när Linnémarschen dyker upp och i jämförelse inte blir värst jobbig alls.