1971 : How I met your girlfriend

Smart användande av list, PHP, portar, någon NAT, ambivalens mellan protokoll som HTTP och IRC samt Googlebiltriangulering. Sort of.

1970 : Sju månader

Idag har elin stått ut med mig i sju månader. Det är starkt jobbat av henne, för gudar skall veta att jag kan vara rätt jobbig.

Man kan vända på det också: Idag har jag stått ut med elin i sju månader. Det är osannolikt gjort av henne, att behålla mitt intresse på detta viset =) Det hör nämligen inte till vanligheterna att jag inte redan börjat ogilla en person ganska rejält på den tiden ^^

Elin är bra, helt enkelt.

1966 : Root av Android - varför?

RFC

Så. Är du nördig, tekniskt intresserad eller bara en fanboy - här kommer en idag relevant fråga som behöver fler infallsvinklar än min egen:

Varför rootar man en Android denna sidan 2010 när

• Hela Market ÄR tillgängligt även i Sverige / för svenskar?
• Varenda app med lite självaktning redan erbjuder app2sd?
• Möjligheten till ideliga screenshots mest bara får en att likna en iPhonenörd som hela tiden måste visa upp... ja.. vad? Vilken är nyttan med screenshots? Och är de så viktiga, kan man göra dem via Android SDK? Eller är det för svårt för fanboys som tror att root är viktigt?
  
• Typ alla custom ROMs är ihopakastade av finniga femtonåringar med noll koll på estetik och funktion annan än att vara i överkant nördig?

Har du ett svar eller en åsikt - dra en kommentar vetja! Jag behöver lite fler infallsvinklar än min egen - är det öht värt mödan? Vad blir så mycket bättre? Vad kan man göra, som är så viktigt, som man inte kan göra utan root - mer än att bara veta att man har det?

1961 : Mage

Under årens lopp har jag lärt mig att tycka om min mage. Den har koll på mycket. Kan nog inte ens minnas när den hade fel senast. Nåja. Det ger sig. Djuphavsfiske åhåj.

1960 : Marknadsoskuld - check

Det Hat jag i någon vecka skrivit lite om kulminerade igår i att jag tog min marknadsoskuld. Jag kröp till korset och pröjsade pengar för en app i Google Checkout.

För 12-13 kronor fick jag fullversionen av SwiftKey och visade därmed mitt stöd för utvecklingen av produkten ifråga. För de pengarna får jag dessutom behålla AI-drivna predictions efter 31 dagar. Så värt det.

• SwiftKey - Det bästa tangentbordet till Android | Webbsida

1960 : Ett framtida skratt

En dag - och säkert ganska snart - kommer vi att se tillbaka på och skratta åt det här:

...på ungefär samma vis som vi idag ser tillbaka på och fnissar åt det här:

1958 : Hat VI

Idag, åtta dagar senare, upptäckte jag att hatet var slut.

Välkommen in i mitt liv, gröna fula robot. Love you long time.

Swedroid om luren som till sist fick mig på fall: Recension

1958 : Moment 22

Gott omdöme kommer ur erfarenhet.
Erfarenhet kommer ur dåligt omdöme.

1956 : Hat V

Okej. jag hatar inte längre. Jag börjar nog bli rätt såld.

Sprang dock på ett bakslag idag:

Firefox är en sjuhelvetes browser och sedan version 4 kan man ju synca sin läsare mellan olika enheter. Därför tänkte jag låta datorns FF4 (beta 11) prata med telefonens FF4 (beta 4) och därefter leva i ett evigt frid och fröjd, men tyvärr sprang jag på det faktum att där huserar en liten buggfejd någonstans i kommunikationen mellan min Swiftkey och, just, FF4. Oklart hos vem felet ligger - resultatet är ändock det samma: Editering av textfält i FF4 kraschar Swiftkey och laddar androids egna stock keyboard - som suger. Hårig pung.

Vi får se hur detta utvecklas. Världens bästa webbläsare bör ju vara kompatibel med världens bästa androidknappsats och vice versa, så problemet lär väl ingalunda bli långvarigt.

Tack och hej.

1953 : Hat IV

Jag hatar mindre och mindre.

Det ska dock nämnas att jag en stund igår kväll hatade extra mycket:
Överförfriskad och glad kom jag från ONSDAG på Bishops till busstorget för att åka hem till Elin. Busskortet hade samma dag slutat gälla, Pressbyrån var stäng för att fylla på och att fippla med betalkort med busschaufför är out of the question.

Buss stod och väntade men mina fyllefingrar i kombination med Android förslavad under HTC Sense klarade inte av att SMS:a biljettkoden BV (Borås Vuxen) till Västtrafiks biljettjänst.
Jag svor när bussen åkte från mig och var inte långt ifrån att låta en 4,3-tums kapacitiv pekskärm krossas mot kullerstenen...
Snäll som Elin är hoppade hon in i Röda faran och kom och hämtade mig. Men ändå.

Idag är jag lite gladare. Hittade ett nytt tangentbord på Market som jag installerade och lät vara primär in-enhet. Jag letade efter en braa Swipe eller vad fan det heter när man skriver utan att trycka på knapparna utan istället drar fingrar mellan de tecken man vill ha men recensioner fick mig att tänka om. Hittade istället ett fint tangetbord med finare knappar, smartare upplägg vad gäller alfabet, numeriska tecken och specialtecken. Härtill har vi lite mer avancerade träffade-den-jävlen-rätt?-algoritmer och hittills är jag mycket positivt överraskad.
Utvecklarna är kaxiga. De har med en räknare över tiden man sparat i sitt liv genom att använda deras tangentbord framför någon annans, inte minst standardapplikationen.
Jag har inte kikat ännu, men jag tror att jag sparat en del redan. Inte minst som tangentbordet kompletterades med 1. svenska ordlistefiler och 2: en analys (!) av min SMS-data för att hitta patterns i mitt språk.
Ja. Det känns som att det funkade. Det går fort och det blir rätt - och jag vet att jag inte är ett dugg bättre än innan på att träffa rätt.

En annan sak som gör mig glad är att jag börjar få grepp om konfigurationerna som borgar för en trevlig användarupplevelse OCH en hyfsad batteritid. Det känns annars som att just batteritiden verkligen är Desire HDs akilleshäl...
Detta tillsammans med ett gäng kul appar, en trave spel till Liv och allt-annat-än-originalet-"HTC Sync" på min PC för enkel synkronicering av trams gör mig lite gladare. Vidare börjar jag äntligen hitta i menyer och olika skärmars och programs unika menyer...

Startskärmarna har utvecklats en smula också. Den primära startskärmen är clean, innehåller bara min meddelandeapplikation (den inbyggda var värdelös) och en genväg till kameran. Av de återstående sex startskärmarna är den första till höger vikt till systemverktyg, för att bara genom ett enstaka knapptryck konfigurera saker som annars är ganska djupt begravda under Startinställningarna. Till vänster använder jag två startskärmar. En till snabbkontakter (typ elin och banken), ett litet mappsystem med spel, program, browsers (älska Firefox 4 till android!) och annat marketrelaterat. Ytterligare ett steg åt vänster ligger min kalender som flätar mina och elins tiotalet gemensamma Googlekalendrar.

Jag har alltså tre startskärmar över. vad ska jag använda dem till? har du tips?
har du övriga tips på saker som är bra att ha? Du behöver inte tipsa om 1: tangentbord eller 2: meddelandehantering/SMS-program.
Du får däremot gärna tipsa om ett bra substitut till Galleri. jag har JustPicturs och Photoshop Express installerade men ingen av dem är liksom ngn killer app vad gäller bildvisning + sortering + arrangering (album/mappar)..

Ah. Idag fick jag även tummen ut att fixa ljudscheman. Nu sjunger luren ÄNTLIGEN "jag har ätit pannkaka!" igen när någon ringer.

Bra! Och en smula igenkänningshemtrevligt.

1953 : Väder och vind

Kollat väderprognoser gällande de kommande dygnen för Borås, Olofström samt städerna Värnamo och Alvesta som är längs vägen och har kommit fram till att det nog blir åka av imorgon då.

Länge sedan det Jämshögades. Skall bli trevligt.

On another note: Jag behöver defragmentera. Inte datorn. Mig.

On another note II: Jag hatar ännu lite mindre idag.

1952 : Hat III

...en bra file manager och framför allt en kompetent task manager (med trevliga inställningsmöjligheter för autokill (tex x minuter efter skärmslockning dödas alla processer som inte är flaggade på undantagslista, tex bra-att-ha-systemprocesser)) senare är jag inte riktigt lika irriterad. Jag är fortfarande sur. Det är jag.

Browsar man exempelvis filstruktur och mapphierarkier från root och ner ser det ut som om storm dragit fram genom fem svåra år. Inte minst systemet är utspritt här och var, vad jag hittills orkat undersöka. Blä.

Vart finns det elegant enkla i Android? Eller är det bloat aka "HTC Sence" som skräpar överallt?

1952 : Hat II

Efter att äntligen ha synkat ihop tiotalet googlekalendrar, svurit färdigt över hur Android Market fungerar (=som i "inte fungerar" - herre gud, hur svårt kan det vara med lite sorteringsfunktioner?) och dessutom tagit mina första trevande steg i att deaktivera standardprogram till förmån för egna installationer som hanterar tjänsterna bättre så hatar jag inte fullt lika mycket.

Jag är fortfarande inte helt glad. Saker som innan gick fort går idag lite långsammare. Grejer jag är van vid att hitta, om så i sömnen och bakbunden, hittar jag först efter letande i några fler menyer än vad som är okej. Men å andra sidan går idag saker, som innan inte gick alls. Vilken nyttan är av dem kan man dock ifrågasätta... Inomhus får gps + lokalisering för sig att jag bor på Gigagatan och det stämmer ju inte alls - det inbjuder ju inte det minsta till en förtroenderelation med sådana lögner så här tidigt i vårt förhållande...

Förresten. Lova mig en sak. En sak bara.
Den dag jag börjar missbruka Facebook Places... Skjut mig.

1950 : Hat

Jag hatar. Jag hatar nya saker.

Så här mycket har jag inte hatat något sedan dess jag tvingades överge underbara trygga Windows XP till förmån för Windows 7. Gud vad jag surade på Win7. Om blickar hade kunnat döda. Grr.

Idag är Win7 min största OS-kärlek någonsin. Mitt hat går ganska lätt över och inte sällan är saker jag hatat som mest, dem jag sen gillar som mest. Emotionellt engagemang redan från dag ett.

Andra saker jag hatat är min TV, denna laptopen, förra laptopen (och de två före dem också) och min kaffebryggare. Hm. Hatade min PSP i början också. Och min pulsklocka. Och Livs klockradio, fast inte så mycket.

Jag kommer nog bli vän med Android också. För ja. Jag övergav min gamle trotjänare nu idag, till förmån för en HTC Desire HD.

Jag hatar den.

1950 : Dag nummero cinco

Så där ja. Då var det fixat. *klappa sig själv på axeln*

-

I övrigt är det måndag. Helgen har varit god. Mycket god:

I fredags var det liten After Work på Bishops. Jag blev inte speciellt sen och åkte hem till Elin, där jag tokslocknade.

I lördags debuterade jag och Elin i joggingstråket och med nollgradigt, is, snö och motvind avverkade vi 4 km asfalt på runt 31 minuter. Avslutades med en stunds bastu - fasligt trevligt.
Efter att det snaskats mat och smakats whisky med svärföräldrarna åktes det sen på inflyttningsfest hos någon gammal klasskamrat till elin. Där mötte vi bland annat skojfriska norrlänningar, bland dessa tjejen som låter "iiiiiiih!" i någon Raubtier-låt. Bara en sådan sak! En gång i tiden kände jag killen som klatchade bälte a la pisksnärt i någon The Crown-låt också. Värsta grejen!

I söndags var vi ute i skogarna runt Sexdrega. Elin skulle fota paintballfolk, Klas & co, som ville ha bilder med vintertema. Det fick de. Jag tog också några bilder, men inga lika bra såklart.
Kvällen avrundades med onsdagsfolket på Bishops. Jenna ramlade inom och det var trevligt att skaka tass med henne.

Men nu är det måndag. Dagen är cinco och Allt Är Fixat™. Jag spår ett kommande inlägg om prylbögerier senare idag/ikväll.
Håll i hatten!

1948 : Ordo Ab Chao

Ordo
Ab
Chao

Om du vill ha något
som du aldrig tidigare har haft,
måste du börja göra något
som du aldrig tidigare har gjort

Enkla ord, funna i den enda lilla träningsrelaterade blogg jag ströföljer och ovan lite omskrivna av mig, satte kort och effektivt fingret på kaosmetodik. Ordo Ab Chao.

1947 : Dag nummero quatro

Dag fyra och status quo. Jaja.

UPPDATERING
Fixat. På måndag är det Go Go Go!

1946 : Dag nummero tres

Idag är nog väntdagen då, fast med lite tur når jag målet och kan leverera resultat redan imorgon. Med lite tur. Det bedöms dock som osannolikt. Tyvärr.

1945 : Borås Tidning

En journalist från Borås Tidning ringde i eftermiddag och ville ha med mig i en artikel. Med tanke på ämnet och aldrig så lite koll på nätet är det inte så svårt att hitta mig, allra minst när det är så lokalt. Han hade redan fixat personalchefer och annat och ville även ha "utövarens" perspektiv på det hela, varpå jag bedömdes vara en sådan.

Det var ingen bra idé, tyckte jag, eftersom jag inte direkt är representativ "Mannen på gatan" eller gemene "utövare" och mina åsikter och tankar i frågan nog ingalunda speglar vad en vanlig "användare" kan relatera till. Jag är lite för insatt, helt enkelt. Inte bara genom min mångåriga erfarenhet och mina personliga intressen, utan dessutom genom mitt nuvarande yrkesliv som här och där tangerar "andra änden" av frågan.
"Ännu bättre!" tyckte journalisten. Förgäves.

Nåja. Eftersom han vare sig kunde ta det över telefon eller mail fick det faktiskt vara.

Lika bra det. Tror inte folk har såå mycket med att göra om hur jag leker runt i just denna frågan, vare sig som privatperson eller som professionellt troll (A). De roligaste sakerna jag skulle kunna berätta hade jag varit tvungen att tiga med och skulle det närma sig det professionella hade jag varit tvungen att lägga sordin på det privata - en ibland knepig balansgång.

Men kul ändå, att få frågan. Kanske kan man bli påtänkt vid annat tillfälle? *blink blink*

Edit: Eftersom artikeln inte varit i tryck ännu tänker jag inte avslöja, här, vad den är att handla om.

1945 : Gingers don´t have souls

Rödtottar har minsann ingen själ.

Eller?

• Redhead/Ginger - pelin har eventuellt gått och blevat själlös

Edit:
Gick och trollade in en Coppercab-mashup här till höger för den som vet att avnjuta en frustrerad rödtotts vildsinta ord, musiksatta med lite mystunga gangstarytmer.

Fin kille. Verkligen.
Hihi.

1945 : Dag nummero dos

Dag två är en väntans dag. Tror jag. Jag räknar kallt med det iallafall. På sin höjd kanske något besked är att ramla in men inget som är att vara möjligt att omsättas i praktiken.

Jag har målet klart för mig. Innan veckan är slut ska saker vara åtgärdade och gärna ska dessutom inte bara * och 5 utan dessutom # fungera igen. På riktigt.

Du som vet, vet.

- - -

Senare, typ kväll:

Det går framåt. LOL! Kanske blir det bara en Dag nummero tres eller quatro också? Vi håller tummarna. Det är galet hur snabbt jag kan lösa problem när jag bara vill. =)

1944 : Dag nummero uno

Suicide Commando - Die Motherfucker Die i hörlurar och dag ett börjar kännas avklarad (utmaningen jag serverades igår). Bra nyheter. Än så länge. ännu några steg kvar, men det känns skönt att - if all else fails - inte behöva gå under (tack elin). ^^

Was mich nicht umbricht,
macht mich stärker.
- Nietzsche