2225 : Sluta snusa - min resa + tips
Nedastående inlägg skrevs 2011-11-09 men uppdateras löpande - se snabblänkarna med datum till höger. Dessa leder till uppdaterade textsnippen i botten av inlägget. känner du dig kaxig kan du läsa allt i en följd och komma dit förr eller senare eller så hoppar du direkt. Hursomhelst. Detta är ett långt & levande inlägg från - och om - när jag slutar/slutade snusa.
Hej. Mitt namn är Rex Regeborg, jag är 33 år och jag har snusat regelbundet sedan första tjuvsnusen i 10-11-årsåldern. I sjuan, när jag var 13, upptäckte jag att jag var beroende av snus och sedan dess har jag kanske inte direkt snusat mindre.
Snus har i alla dessa år varit en tydlig och självklar del i vem jag är - både min självbild och hur andra ser mig. Min konsumtion har hela tiden pendlat mellan måttlig och hög och jag har med andra ord till ganska stora delar stöpts i den gjutform snuset och dess nikotin varit för mig.
Min relation till snus har under årens lopp stundom varit väldigt passionerad och tillåtits ta plats men oftast har snusandet för mig egentligen bara varit ytterligare en rutinsak, ett slentrianbeteende, en syssla jag ägnat mig åt utan att skänka det någon vidare omtanke eller eloge.
Jag sitter på mitt jobb och kedjesnusar. Dosa efter dosa gör den snabba resan till papperskorgen via den numera rejäla snusgropen under läppen. Prisar läggs in och spottas ut utan att jag reflekterar över det ens. Och däri finner vi huvudparten av mina argument för att sluta.
Jag uppskattar egentligen snus för mycket. Jag gillar snus så till den grad att jag egentligen vill att varenda pris ska vara magisk och spännande, full av mystik och upplevelse. Inte bara ännu en tvångsmässig vända utan eftertanke eller passion. Jag vill älska snus. Njuta av det.
För att komma dit måste jag bli drastisk. Jag måste döda min älskling för att öppna för möjligheten att uppskatta den igen i en tid annan. Jag måste radera minnena av snus och bli nollställd för att en dag - om jag vill - återbygga en ny relation på nya premisser.
I döden skall jag finna liv.
Det är här det börjar. Och det är här det slutar. Ouroboros spottar ut svansen ur sin mun för att en dag kanske kunna stoppa in den igen. I tider då den först doppats i självaste himmelriket.
Snus har i alla dessa år varit en tydlig och självklar del i vem jag är - både min självbild och hur andra ser mig. Min konsumtion har hela tiden pendlat mellan måttlig och hög och jag har med andra ord till ganska stora delar stöpts i den gjutform snuset och dess nikotin varit för mig.
Min relation till snus har under årens lopp stundom varit väldigt passionerad och tillåtits ta plats men oftast har snusandet för mig egentligen bara varit ytterligare en rutinsak, ett slentrianbeteende, en syssla jag ägnat mig åt utan att skänka det någon vidare omtanke eller eloge.
Jag sitter på mitt jobb och kedjesnusar. Dosa efter dosa gör den snabba resan till papperskorgen via den numera rejäla snusgropen under läppen. Prisar läggs in och spottas ut utan att jag reflekterar över det ens. Och däri finner vi huvudparten av mina argument för att sluta.
Jag uppskattar egentligen snus för mycket. Jag gillar snus så till den grad att jag egentligen vill att varenda pris ska vara magisk och spännande, full av mystik och upplevelse. Inte bara ännu en tvångsmässig vända utan eftertanke eller passion. Jag vill älska snus. Njuta av det.
För att komma dit måste jag bli drastisk. Jag måste döda min älskling för att öppna för möjligheten att uppskatta den igen i en tid annan. Jag måste radera minnena av snus och bli nollställd för att en dag - om jag vill - återbygga en ny relation på nya premisser.
I döden skall jag finna liv.
Ouroboros spottar ut svansen ur sin mun för att en dag kanske kunna stoppa in den igen
Detta är mitt första inlägg i frågan. Det kommer med största sannolikhet att komma flera. Och detta inlägget kommer troligtvis dessutom att uppdateras och bli lite av min sambandscentral i frågan.Det är här det börjar. Och det är här det slutar. Ouroboros spottar ut svansen ur sin mun för att en dag kanske kunna stoppa in den igen. I tider då den först doppats i självaste himmelriket.
- Andra om att sluta snusa: Tunedal, Slutasnusa
- Andra bloggar om Snus, Sluta snusa. Intressant?
Där tog min sista dosa snus slut. Jag har tänkt lite smart här och sparat några bättre begagnade portionsprisar. Bara så att jag klarar av jobbedagen till dess ände. Typ. Detta blir spännande. Senaste dagarna har jag för första gången på evigheter låtit en portionsdosa vara i uppemot 2 dygn. Det var min nedskärning, det.2011-11-14
Den sista dosan gick och blev en till. Den används ytterst sparsmakat. Nedtrappning, kallas det kanske. I kombination med att uppskatta. Jag myser med dessa mina nyfunna snusar. Och det är dessutom lite kul att tjuvsnusa...
buhu, jag ångrar redan att jag ska sluta snusa. Eller njae. Nä. Nej.
Sitter i detta nu och suger på en kronan portion som inte ens är god.
Ja jo jag kan känna igen mig däri, då slutar man ett tag och avgiftar sig. Sedan får en stund gå för att man sedan börjar igen och kärleken brukar finnas där återigen.
Z: Jo, vi tänker ju lite snarlikt varandra i ganska mycket sånt :)
...tror (ialf för min del) att man inte tröttnat på snuset i sig, utan smaken. Är det så att man inte gillar samma smak hela tiden, men ÄÄÄLSKAR snus kan variationssnusning vara svaret. Man kan tillåta sig snusa något äckligt skitsnus just bara för att återigen finna sig själv njutande av sitt favoritmärke. Samt med att testa sig genom många olika snuser, finner man ibland även mer än en favorit (länk @ din mail). Då avhållsamhet inte alltid är svaret för att bli kär igen, kan flera olika favoritsorter vara svaret på att fortsätta vara lyrisk för snuset. Har man som jag tre olika sorter, varvar man bara däremellan. Älskar man snus men gnistan svalnat bör man finna genvägar för att fortsätta njuta. Och med kass munhygien som inte alltid borstar så noga och småäter, får man hål direkt utan snus, så även av den anledningen vill man ju inte sluta. Har nog en pris inne mer än vad mat/dryck/kyssar/ord passerar munnen. Luft och saliv är väl det som tävlar med snuset sen kom jag ju på att man andas inte via munnen utan näsan. Har tom ett sovsnus som inte sliter på gropen, och vakensnus som brukas enbart under dagtid. Snusning är en delikat och en fin syssla, man är gourmand även inom snus och bör vidga sina vyer. Skulle kunna skriva en kärleksnovell nästan, märker jag. Gillar man lös eller blöja? Mini-blöja, standard eller stor? Fin malet eller grovmalet, eller kanske tom skuret snus? Med smak eller á naturelle? Lite nikotin, standard eller kanske überstark-så-jag-drattar-på-arslet-som-jag-vore-n00b-igen starkt?
Så sluta inte för att bli kär igen, var då istället otrogen eller polygam :D
jag är 15 år, jävligt snart 16. och jag är halvt beroende av snus, en och en-halv i veckan är normalt just nu. innan var det 3-4. jag har hittat en sort jag verkligen gillar, och det är väldigt skönt att ha smak i käften nu, så att jag slipper tänka på att köpa nån äcklig festis eller svettig macka efteråt. favoriten är Ettan, lös eller portion spelar inge roll
Skriv en rad vetja! Det vore ju trevligt värre! =) [!]