1721 : En vanlig morgon

Dagen började på det bästa av vis. När jag stod och borstade tänderna råkade jag, troligtvis på grund av ett av allmän trötthet tillstånd av precis noll koll, med påtaglig kraft köra tandborsten rakt upp i näsan.

Resultatet blev ett mer än ymnigt blodflöde som doftade pepparmint.

1716 : Människor är för härliga

Söta slavar under fysiologiska- och elektrokemiska processers bojor

Genom att erbjuda sig göra något man inte vill mot att den andra parten gör något som man vet att den inte kan, får man lätt den andra parten att av egen vilja erbjuda en att slippa göra det man inte ville göra.

Resultatet är således att den andra parten tror att den bestämt och därför inte blir sur över att man själv, och ganska regisserat, flyr en uppgift.

Känn din omvärlds behov och deras scheman och spela dina strängar därefter. För att få folk att tro att de själva bestämmer ger man dem illusionen av ett val.

Inom säljteknik kallas detta ofta att ge ja-ja-alternativ. Olika alternativ, som samtliga besvaras med ett ja. I min värld kallas det inte ens det, eftersom jag bara ger ett enda alternativ men däremot ger bort upplevelsen av att ha hittat det och därmed problemets lösning.

Människor <3

Lys dem i ögonen och deras pupiller blir mindre. Sänd ström in deras kött och deras muskler drar sig samman. Sträck fram din hand och de sträcker fram sin. Ge dem känslan av att vara speciella och de gör allt för att behålla din blick. Ge dem illusionen av att själva ha gjort ett val och de går av stolthet i döden för valet de tror att de har gjort.

Reaktiva små köttknippen. Söta slavar under fysiologiska- och elektrokemiska processers bojor.

Tomma kärl. Känn formen och du känner allt. Ty det finns inget mer.

1713 : Tisdagsnonsens

Tisdag. Våra vanor trogna drev jag och Kevin igår ut för en random öl vilket blev ett flertal. Efter en nota på 1500 kronor (inkluderade iofs tre tallrikar med småplocksmat) gick vi hem.
Överlag en riktigt god afton.

Några saker blev dock hängande i luften. Jag skulle slå en pling till Zamael. Sa iofs att så skulle ske "senare" och i ett linjärt tidsperspektiv är ju faktiskt allting "senare" än "nu" så i en värld byggd på allmänna- och särskilda relativitetsteorin har jag ryggen fri.

En annan sak blev också hängande i luften och ganska så rejält lämnad där. Jag vet nu vad jag behöver veta.

Härnäst: Boka biljetter till Skövde. Tänkte dit med Liv en sväng på lördag.

1712 : Återuppståndelsen

Tillbaka kan du va själv.

Saker sker. Ting är i görningen. Bakom skuggor ler regissörer. På scen blöder statister.
Ett publikum sitter på spänn och tror att föreställningen snart - men först snart - ska starta.

Men. Acta est fabula. Plaudite!

1709 : Regnpromenad

Detta var en på många vis riktigt rackarns bra dag.

Semester var uttagen i och med Livs skolavslutning, vilken närvarades med precis samma mängd små ironiska kommentarer mellan mig och Livs mamma som vanligt - eller de gånger vi kommer bra överens. Det gör vi inte alltid, men detta var en sådan dag. Vi skrattade en hel del.

Efter skolavslutningen begav jag mig till kontoret där det ölades. Bilden här till höger togs i någon spegel i kapprummet där. Det ölades för att en kollega gjorde sin sista dag och där det finns gratis öl, där finns ofta även jag.

Jag blev rätt bra i gasen, dessvärre. Lunkade bort till min kontorshörna och på Eniro.se kikade jag lite galant fram ett nummer till en dam som jag under en tid pratat med över nätet. Med numret i min hand drog jag ett sms.

"Promenadsugen? /Rex via internet"

Sen gick jag hem. Och somnade.

Plötsligt ringer min telefon. Det är damen som, trots regn, redan är ute och promenerar och hon gör det mot mitt håll. Samtalet vi har är väldigt märkligt, ty nyvaken som jag är, förstår jag först inte vem det är som ringer mig. Det går sedermera upp för mig att det är hon och jag blir hänförd. Det är sannerligen inte ofta man har den typen av härliga samtal - likt porlande och lekande vatten - med någon alls, allra minst första gången man pratar med någon.

Jag hoppar i kläder och springer ut i nattregnet.

Vi går någon timme eller strax över. Pratar ungefär likadant som nyss, över telefon. Till sist hamnar vi i en busskur där vi sitter och skyler oss från regnet och därtill får en upplevelse med en paraplyviftande yngling som ska hem eller till någon fest. Eller någon annan stans.

När vi bryter upp står hon framför mig. Så där galet vacker som bara hon kan vara lägger hon huvudet på sned och tittar på mig med sina bruna ögon.

"Jag vill ha en kram."

Jag hade därmed träffat Elin för första gången.
(Detta skrevs 2010-08-05)