1760 : Bakom och bortom

Evolutionens pärla - alla djurs centrala nervsystem - är känd för två saker:

1. Den är helt fantastisk i sin komplexitet - den teoretiskt maximala mängden neurala kontakter i en människohjärna tror man överstiger mängden atomer i universum
   
2. Den är fasansfullt dum i sin begränsning, eftersom systemet enkom kan ta in data från fem ytterst begränsade sinnen (syn, hörsel, lukt, smak, känsel) och således aldrig egentligen är starkare än sina därmed riktigt svaga inputlänkar.
   

Att inte för en sekund kunna se lite Bakom [en tänkt yta, inte sällan uppsatt för att just vilseleda dig] hindrar dig effektivt från att någonsin se Bortom [dina val, det vill säga konsekvenserna av dem och hur de påverkar inte bara dig utan dessutom andra].

Genom att instinktivt anta att det enda en blöt hund gör är att lukta illa, kommer man här och där under sitt liv att brutalt missa den där fina kaggen konjak som byrackan mellan varven faktiskt bär med sig under hakan - villig att bjuda av för att därefter avslöja "jag är egentligen vare sig blöt eller en hund".

Och SEN
blir det konjak

Det sorgliga är inte att sådant här beteende inte bara drabbar en själv, utan dessutom folk i ens absoluta närhet. Där man stänger en möjlighet / dörr för sig själv kommer man i viss mån förbanna samma möjlighet / dörr i ögonen på den som ser upp till en - vilket kan leda till att 1: man förvägrar en nära person en möjlighet och 2: personen slutar se upp till en och hellre än en förebild ser motstånd.

Här och där behöver man stanna upp och faktiskt påminna sig själv att verkligheten ÄR större än vad ens hjärnas begränsade perception låter en tolka och tro sig att förstå. Så till dig - en liten, liten film, uppe till höger.

Hej så länge. Våra vägar korsas igen. Och igen. Och igen. Och igen. Och SEN blir det konjak.

Post Scriptum:
När du ändå tittar film bäddar jag in en TED-föreläsning som inte bara är grymt sevärd, den är dessutom en smula relevant.

Michael Shermer (grundare och utgivare av Sceptic Magazine, Rex anm.)says the human tendency to believe strange things -- from alien abductions to dowsing rods -- boils down to two of the brain's most basic, hard-wired survival skills. He explains what they are, and how they get us into trouble.

Bara för att det prasslar lite i gräset, måste det inte vara ett rovdjur som ska äta upp dig.