1758 : Slut och början
Årets semesterdekadens har så nått sin ände. Notan för kalaset är smått astronomisk men det har det verkligen varit värt. Det är en underbar känsla att Äga Nuet.
Idag fick jag åter igen Liv hem till mig och på måndag är det att pliktskyldigt infinna sig på kontoret och arbeta häcken av sig med allt som troligtvis inte gjorts av sig självt den senaste månaden.
Saker som en "allmänhet" bör känna till är att jag och Ida har brutit upp. Min vilja är att vi ska kunna återskapa vänskap vad det lider, men handen på hjärtat ser det ganska mörkt ut, tror jag. Hon blev nog väldigt, väldigt sårad. Men jag var tvungen. Mitt liv bygger primärt på min lycka och min framtid bygger enbart på mina steg. Ser jag öppningar mot en framtid jag vill nå, är jag skyldig att ta dem, villkorslöst.
Jag såg ingen framtid längre. Jag vare sig vill eller kan flytta och jag hade sedan ett tag gett upp idéerna om att "importera" henne till Borås, eftersom vi inte delade en del värderingar vad gäller tex närhet till familj.
Saker som en "allmänhet" likaså bör känna till är att jag träffat Elin. Elin är skarpsynt, intelligent och vansinnigt trevlig att bli lite satt på plats av genom hennes relevanta frågor och motfrågor på saker som jag av vanans makt kommit att ta för givna i mitt liv. En riktig och tänkande människa med en väldigt sällsynt förmåga att faktiskt leva i - och uppskatta - Nuet (du vet det där ständiga ögonblicket som går de allra flesta helt förbi för att de är upptagna med att "leva" (läs: planera nonsens) i sina ganska så igenbommade små lådor).
Därtill är Elin odelat vacker, på fler plan än ett. Dock inget fan av Killinggängets Nile City, men jag lovar att överleva ^^ - hon ÄR ju faktiskt en av de otroligt få som haft vett att fnissa åt min signerade Johannes Brost-poster på muggen ^^
Välkommen. Verkligen. Jag ser otroligt fram emot att inte lära känna dig på kort tid.
Idag fick jag åter igen Liv hem till mig och på måndag är det att pliktskyldigt infinna sig på kontoret och arbeta häcken av sig med allt som troligtvis inte gjorts av sig självt den senaste månaden.
Saker som en "allmänhet" bör känna till är att jag och Ida har brutit upp. Min vilja är att vi ska kunna återskapa vänskap vad det lider, men handen på hjärtat ser det ganska mörkt ut, tror jag. Hon blev nog väldigt, väldigt sårad. Men jag var tvungen. Mitt liv bygger primärt på min lycka och min framtid bygger enbart på mina steg. Ser jag öppningar mot en framtid jag vill nå, är jag skyldig att ta dem, villkorslöst.
Jag såg ingen framtid längre. Jag vare sig vill eller kan flytta och jag hade sedan ett tag gett upp idéerna om att "importera" henne till Borås, eftersom vi inte delade en del värderingar vad gäller tex närhet till familj.
Saker som en "allmänhet" likaså bör känna till är att jag träffat Elin. Elin är skarpsynt, intelligent och vansinnigt trevlig att bli lite satt på plats av genom hennes relevanta frågor och motfrågor på saker som jag av vanans makt kommit att ta för givna i mitt liv. En riktig och tänkande människa med en väldigt sällsynt förmåga att faktiskt leva i - och uppskatta - Nuet (du vet det där ständiga ögonblicket som går de allra flesta helt förbi för att de är upptagna med att "leva" (läs: planera nonsens) i sina ganska så igenbommade små lådor).
Därtill är Elin odelat vacker, på fler plan än ett. Dock inget fan av Killinggängets Nile City, men jag lovar att överleva ^^ - hon ÄR ju faktiskt en av de otroligt få som haft vett att fnissa åt min signerade Johannes Brost-poster på muggen ^^
Välkommen. Verkligen. Jag ser otroligt fram emot att inte lära känna dig på kort tid.
Skriv en rad vetja! Det vore ju trevligt värre! =) [!]