2009-12-29

1545 : Teosofi

Och så något till teologerna och teosoferna där ute:

Kan man ljuga om Total Sanning?

För inte kan väl något som är möjligt att förvanska, vara det Yttersta Rena?

Nej, det är inget nytt Teodicéproblem. De är för enkla till sin natur. De tre satserna i Teodicé är
  • Gud är allsmäktig
  • Gud är fullkomligt god
  • Det onda finns
och lösningen ligger i att punkt två och tre bygger på mänsklig godtycklighet och perceptiva begränsningar.

Man måste utesluta den mänskliga faktorn. Omintetgöra den. Oerkänna dess "makt". Och därav knäckfrågan: Hur skulle man någonsin kunna förvanska det yttersta rena? Hur skulle man någonsin kunna ljuga om den enda sanningen? Det går inte.

Försöker du och lyckas, är det för att du är fel sanning på spåren. Det får bli min ledtråd till dig.

1545 : Ford Prefect våldtar och skövlar

Tänk dig att du hittar mig sittande med en samling folk. Vi pratar om bilar och hur jävlig världen är på grund av dåliga bilar. Du ser att jag har åhörare som nickar instämmande till det jag säger men du hör mig även säga saker som:
  • Alla Ford Prefect-bilar spyr ur sig 2 kvadriljoner ton koldioxid om dygnet
  • Nästan alla som kört en Ford Prefect får ändtarmscancer
  • Systemet är orättvist. Folk som äger en Ford Prefect får ett månatligt Prefect-bidrag á 15 000 av staten
  • Förbränningsmotorn i en Ford Prefect går inte på bensin utan istället på människoblod, helst barnblod
Du vet en del om mig. En av sakerna är att jag aldrig vare sig ägt, kört eller läst om en bil. Över huvud taget.

Förbrännings- motorn i en Ford Prefect går inte på bensin utan istället på människoblod, helst barnblod
Skulle du:
  1. Ta mig på allvar i denna fråga och alla andra frågor?
  2. Misstro mig i denna frågan men låta min trovärdighet vara behållen i stort?
  3. Totalt misstro mig i både denna och alla andra frågor?
Exemplet är FAKTISKT hämtat från verkligheten. Frågan var en annan, det handlade inte om bilar. Argumenten var precis likadana. Helt oförankrade i verkligheten och så galna att till och med en döv skulle kunna höra dem.

Jag vet inte vad som är mest hemskt. Att folk slänger sig med sådan fundamental dumhet, när Sanning är så enkel att införskaffa (öppna en endaste bok, idiot) - eller att andra människor slappt och utav total lathet sitter runt och nickar instämmande, utan att i en enda sekund kräva källor / referenser eller ens av eget sunt förnuft ifrågasätta det totalt orimliga i påståendena.

Jag tillhör kategori 3.
Den som kör sådana race i mina öron är för evigt förpassad till någon kategori av ”löjeväckande människor” i min värld. Jag HATAR dumhet.
  • Att jag använde bilmodellen Ford Prefect i exemplet är en bonus till alla er som förstår den. Goosnargh!

1545 : Pärlemor

Runda klumpar av pärlemor, så här med mig, i handen, där jag går på landet, mellan stall och stia. Vad göra? Vad göra? du undrar och lugnen I sig ty pappa Rex hava bot. Han veten väldigt väl vad man med pärlemorsklumpar kan och skall göra. De blir finfina gåvor. Till vem? Till vad? Du frågar dig blå i ansiktet. Pappa Rex ler. Gåvan bor inte i mottagandet. Gåvan bor i givandet av den samma.

På tal om något helt annat fick jag nyss en liten verklighetssmäll eller realitycheck eller vad man ska kalla det. Hur som helst en liten insikt om att verkligheten finns och minsann klarar sig riktigt bra på egen hand, så bra att den nästa gång man tittar förändrat sig en halv massa...

Tiden går. Ovillkorligen. TN har gått och blivit trettio år gammal. Det är sjukt. Egentligen. Och ännu sjukare är det att jag enbart från skugga och genom andra över huvudtaget kan varsebli den grå massa, denna klump, som de flesta dyrkar som Den Enda Verkligheten.

Hur som. Tiden går. Och grattis i efterskott, Måne. What was once, is nevermore.

2009-12-27

1543 : Ännu en dag, ännu ett steg

רהזהר
Ännu en betydelsefull dag. Ännu ett steg taget. 800 kr insatta på Patent- och Registreringsverkets lilla plusgiro och en styck blankett N3 ifylld och klar. Postas tillsammans med ett personbevis imorgon och jag räknar kallt med ett positivt besked inom en månad. INte samma bestyr med detta ärendet som med förra. Inget som behöver kungöras i PoIT under en månad, direkt...

Nevertheless. Ännu en betydelsefull dag. Ännu ett steg mot den slutliga formen.

1543 : Teknologisk singularitet

...och självaste entropin, kosmos enda sanna grundlag, tyglas och mjölkas som om en spene...
Teknologisk singularitet är, vilket man - om man vet att tolka tecknena rätt och därtill är smått beläst inom exempelvis (kvant)fysik - enkelt kan se, hyfsat förestående. Spännande tider. Jag kan inte minnas tider så spännande som dessa, och då har jag ändå 5400 år på mitt bräde.

Landvinningar överallt. Det lilla gör större. Det stora gör mindre. Nanoteknik ges förmågan till självreproduktion (vilket inkluderar rekursiv förbättring) och självaste entropin, kosmos enda sanna grundlag, tyglas och mjölkas som om en spene på energi och mjölk av människohänder.

Människan, i ett allt större antal sett till individer, närmar sig sakta men säkert epitetet "Gud". Homo Divinitus/Divinus, den Gudomliga Människan, nalkas och föregås av, just, ovan nämnd singularitet. Håll i hatten, det är att bli åka av. 1090 dagar kvar. Den som lever får se (och de som kryper, skall varandra få - DSKSVF).

Ave Emendo ... och Reish-Heh-Zayin-Heh-Reish.

2009-12-21

1537 : Namnutveckling

- Vad står det att jag heter i efternamn där, förresten?

Frågan var min. På tråden hade jag en Monika på Skatteverket. Jag hade genomlidit en telefonkö på uppemåt sextio samtal före mig för att få prata med Monika. Eller någon annan handläggare. Att det blev hon som fick min fråga var såklart en slump.

Inte ens staten vet vem fan jag är längre
"Regeborg" svarade Monika på min fråga. Rätt käckt att höra en kontrollerande myndighet påstå att jag heter Regeborg i efternamn. Vi snackar självaste folkbokföringen. Mitt lilla livstilshack har fungerat ganska bra, tack. Inte ens staten vet vem fan jag är längre. Min pseudonym, detta antinamn, jag slängt mig med sedan tvåtusensex existerar enligt samhällets databaser mer än vad jag gör, själv. Bra.

Det ska bli ännu bättre. Jag satt inte och väntade mig genom deras härliga telefonkö för att fråga om vilket efternamn deras system säger att jag har. Nej då. Jag beställde ett nytt personbevis, att bifoga min nästa vända inom PRVs lilla mysiga system.
Jag är inte klar med namnutvecklingen ännu. Just nu står jag på ruta tre. Av fem:

GHB -> HHB -> HHR -> RHHR -> RHZHR

På ruta nummer fyra kan jag äntligen skaffa nya identitetshandlingar, idag är det för tidigt. Idag existerar jag i ett limbo mellan två identiteter som rent juridiskt avkräver mig kompletterande papper för att styrka om jag ska legitimera mig.

Men på nästa ruta kan jag ta ytterligare ett steg. Få en av Sveriges tre statsmakter att skriva under på att jag är en idé. En pseudonym. Att jag ÄR ett av mina egna små hjärnspöken.

Nu blir det åka av...

2009-12-19

1535 : So, I´ve decided

to stop it from falling into the wrong hands
So...
I´ve decided to take my work back underground
To stop it from falling
into the wrong hands

Related:

2009-12-18

1534 : Potentiella Darwin Awards?

Brandlarmet gick här i våra lokaler. Om det var övning eller skarpt larm vet man så klart inte. Det tog kontoret ganska många minuter att överhuvudtaget ta sig ut ur byggnaden. Larmet hann sluta ringa innan folk ens fått på sig skor. "Har övningen slutat eller har brandlarmet brunnit upp?" undrade vi och fnissade. Jag stod en bra stund och letade efter skohornet i kapprummet men någon verkade ha gömt det. Det enda jag tog med mig var telefonen och snuset - nycklar och plånbok lämnade jag kvar på skrivbordet.

Väl ute var det ganska kallt, så vi gick in igen.

Om vi alla brinner inne här de kommande minuterna så har ni härmed riktigt bra kandidater till årets Darwin Awards. Gör oss ihågkomna.

1534 : Muskulär smärta

Idag har vi en intermuskulär smärta i vänster bröst. Spexigt. Hur störande det än må vara gissar jag att det inte är något farligt utan blott ett spegling på en liten sträckning jag lyckades få till på högersidan av ryggen när jag igår nästan höll på att halka bärande en 12-årig whisky. Den hastiga och relativt våldsamma korrigerande manövern slet av lite muskelfibrer, tror jag.

För ungefär ett år sedan slet jag av min axel när jag gjorde en snarlik muskelspänning. Den klonkade dock tillbaka av sig själv direkt. Idag sitter axeln bättre än på mycket länge. Det är skönt.

2009-12-15

1531 : Regeborg

Och så har PRV spikat mitt nya efternamn; Regeborg. Trevligt att efter 2 års testfas minsann faktiskt heta det juridiskt och inte bara som pseudonym. Namnbeviset jag tilldelats får iallafall under en tid sitta uppe på kylskåpet.

Lite om resan kan du läsa här:

1531 : Ännu ett år - 2009

Dagarna går. Tiden räknas ned. På ett annat ställe fräckade jag till det med en sådan där klämkäck dagbokslista. Jag inte bara kopierar den hit, jag låter den dessutom utvecklas något på vägen. Knycktes ursprungligen av Mikah.

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Började jobba i Stockholm (på plats ungefär en månad per år, enligt nuvarande avtal) samt var på väg att slå ihjäl en människa.

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Hade inga sådana. Vad gäller löften ger jag generellt sällan sådana och de jagöverhuvudtaget ger håller jag alltid.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Både ja och nej. Folk runt mig har fått barn, både biologiska som adopterade. Familjer har utökats på flera håll. Dock inget som påverkar min vardag. Under året har dock min lilla lista över barn som ska få julklappar och födelsedagspresenter utökats kraftigt. Vi pratar hundratals procent. Inte mig emot. Jag är bra på klappar och presenter.

4. Dog någon som stod dig nära?
Nej. Och vidare, sett ur ett bredare perspektiv, är alla redan döda. Fysiken förklarar tydligt för oss att alla igångsatta processer är processer som skall nå sina slut. Eftersom målet är känt och oundvikligt, kan man lika gärna räkna med det. All materia är att upphöra och all i den bundna energin är att åter bli fri. Leve termodynamik. Leve entropi.

5. Vilka länder besökte du?
Har hållit mig inom landets gränser. Lite västkust, lite östkust, lite sydkust.

6. Är det något du saknar år 2009 som du vill ha år 2010?
Jag saknar ingenting. Någonsin. I varje given stund har jag allt jag någonsin vill ha. Jag Är. Till det hör att vara - och ha - en del av Allt.

7. Vilket datum från år 2009 kommer du alltid att minnas?
090906 i och med tredagars-failen ; ) Ett annat "viktigt" datum var 090621, men det minns jag inte lika bra.

8. Vad var din största framgång 2009?
316 - sparka igång ett Nu och en Framtid med Idabiten. Jag pratade mycket siffror i år och det har sällan varit så kul att göra det som det var nu. Jag skakade om verkligheten på många platser. Och övergav simmare ute på djupa vatten, att ensamma och lämnade försöka finna sig tillbaka till land och nåbar botten...

9. Största misstaget?
Misstaget som gjordes, korrigerades. Det var att nästan slarva bort Ida och Leon. Men i stort gör jag aldrig misstag. Även felsteg är steg.
Kan iofs nästan, men bara nästan, ångra att jag närmade mig människor som jag aldrig hade för avsikt att vara nära, men gjort är gjort. Jag förlorade inget på kuppen och vad andra eventuellt förlorat i de processerna skiter jag i. jag ser någon som förlorat stolthet, men det är förvisso kanske bara i mina ögon.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Trolig A/H1N1 + diagnostiserad efterföljande lunginflammation tillhör avklarade kapitel. MVDED.

11. Bästa köpet?
Rökelser i mars (nag champa med mera). Halsband till Ida i somras. Mat för dagen, snus och diverse fulöl. Riktigt fina inköp.

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Dagens lunch, nikotin, öl, SJ, taxi, Livoch Ida.

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Ida, Leon, Liv, jobbet och jag själv. Bra saker. Det går bra nu. På många vis.

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2009?
Ingen speciell. Jag har alltid samma Tunnan & Moroten-melodier i huvudet...

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
2009 var helt klart bättre än 2008. Högre standard och många nya möten i jämförelse. Under 08 drogs jag fortfarande till stora delar med en ganska svag människa som likt ballast sänkte mig. Den människan är idag förpassad till de bortglömdas riken.
Starten på 09 var dock inte superduper med tanke på vilket rikspucko jag ägnade tid åt, där och då. Det åtgärdades dock, utan att någon behövde slås ihjäl.

16. Vad önskar du att du gjort mer?
Kontemplerat och mediterat. Och viftat med mina svärd.

17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Nästandödat äckelmänniska. Fast samtidigt inte. Det var lärorikt att släppa tyglarna till ZLT och låta fanskapet husera fritt.

18. Hur tillbringar du julen?
Med Ida och hennes familj nere i- och runt Värnamo. Dan före jul på ett ställe och på julafton på ett annat ställe. Mellandagarna blir i Borås, dels med Liv och dels med Ida och Liv. Nyår spenderas i Borås, med Ida.

19. Blev du kär i år?
Jag blir ofta kär och i många olika ting. Jag har lika lätt för att bli förtjust i saker som jag liksom känner igen som ekon från min framtid. Jag har förmågan att på förhand identifiera vad som är att ha ingått längs min resa, eftersom jag så pass tydligt kan varsebli deet som folk kallar "framtid". Bland annat blev jag väldigt förtjust i Ida.

20. Favoritprogram på TV?
Kosmisk bakgrundsstrålning (aka ”myrornas krig”) tillhör helt ärligt något som jag ständigt kan bli hänförd av av att se på TV. Jag tycker om att påminnas om universums utkanter. Myrornas krig på TV är några av de enklast påvisbara resterna från [det som folk kallar] Big Bang.

21. Bästa boken du läste i år?
Dan Browns senaste, faktiskt. Den förlorade symbolen, eller vad den hette- Också den enda bok jag läst i år, utöver en bok av Eckhart Tolle. Den var iofs också trevlig men bjöd vare sig på nyheter eller narrativ.

22. Största musikaliska upptäckten?
Återupptäckte Oliver Shanti. Igen.

24. Något du önskade dig och fick när du fyllde år?
Nej. Jag önskade mig ensamhet och att få vara ifred. Inte fan fick jag det. Nej då. Människor envisas med att söka bekräftelse till sina egna egon genom andras bemärkelsedagar. Jag bad om att få slippa ta hänsyn till någon annans behov än blott mina egna. Det okejades men plötsligt var jag ändå "tvungen" att vara hemma vissa tider och "öppna dörren om någon ringde på", och då ett blomsterbud.
Jag åtgärdade och löste biffen, så klart, dock med en rejäl smula irritation till övers.

25. Något du önskade dig men inte fick?
Min vilja är kosmisk lag. Jag får allt jag pekar på. Bara jag vill tillräckligt mycket. Den gång jag inte får det jag önskar, är det bara för att min önskan inte är ren/ärlig nog. Min vilja är alltså inte tillräckligt slipad. Och när min vilja/önskan eller mitt begär i sådana fall påvisas vara otillräckligt genuin, är det ganska lätt att intellektuellt rationalisera varför man inte får det man önskar.
Men i samma stund som jag Vill/Begär - ordnar sig världen helt efter mina önskemål. Det är fasligt trevligt att vara jag, skall du veta.
Speciellt de gånger man kan förankra sin egen vilja i ett större "greater good". Kapang säger det bara...

26. Vad gjorde du på din födelsedag 2009?
Irriterade mig på delar av min biologiska familj för att de inte kunde låta mig få vara ifred den enda dagen på året då jag önskade för vara det. Nej då. Några skulle störa med blomsterbud som jag "var tvungen att vara hemma och ta emot" och någon hörde rent utav av sig med "antigratulationer" - vilket ju är en direkt önskan om motgång och, i mer "magiska" ordalag, ganska jämförbart med en förbannelse.
Lyckligtvis är jag ganska immun mot sådana, såvida inte sådan vilja / motvilja förankras i plan högre än mina. Vilket väldigt, väldigt få människor överhuvudtaget är kapabla att göra.
Men blotta principen retade mig. Jag önskade mig den enklaste av gåvor: absolut ingenting. Att misslyckas med att leverera ingenting är ... nästan beundransvärt.

27. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Tysk våldsporr.. nej då. Systemkollaps, apokalyps, Armageddon, meteoritnedslag... etc. Sådana saker spexar till deet mesta. Jag är dock inte riktigt redo ännu. Jag har min timeline och planering och lagrande av drickvatten har jag sålunda ännu inte börjat på.

28. Hur skulle du beskriva din stil år 2009?
Jag x 3. Kropp, psyke, ande. Jag Är. Kroppsligt har jag förändrats, dels av träning (viktuppgång + muskler) och dels av jobbet (för mig lite annorlunda och pratar på lite andra sätt). Psyket har jag låtit inkluderas mer i Kroppens sfärer och gjort det till en förlängning av köttet. Anden har däremot tagit kvantsprång och kommunikationen som tidigare funnits mellan enheterna i min treenighet är idag ganska bortblåst. Anden göre sig icke besvär med att kommunicera nedåt, ens med sitt eget kött.
Det är skönt. Det är de första stegen i ett större uppgående som härmed lagts bakom mig.

29. Vad fick dig att må bra?
Varande.

30. Vilken kändis var du mest sugen på?
Ingen aning.

31. Vem saknade du?
Ingen, överlag. Men Ida en skvätt... I våras saknade jag den vän som M en gång i tiden var, men efter att ha börjat umgås med henne igen blev hon åter igen kär i mig. Det klipptes därför en gång för alla.
Man ska akta sig för feta människor. De är klängiga. Och när de klänger på en, blir man själv klumpig och tung.

32. De bästa nya människorna du träffade?
Ida och Leon. Minsann.

2009-12-14

1530 : Lager på lager

Två lager. Kan du skala?

"Så samlas allt. Annalkan. När solen åter stiger, är världen ny. När solen åter stiger, är världen ny. I verkligheten finns ingen plats. Nedan himmel ligger mark. Genombrott föder seger."

2009-12-08

1524 : Smaklig kaka

Bortom horisonten fortsätter verkligheten, brukar jag säga. Det är vare sig sant eller en lögn.
"The cake is a lie" sägs det. Men cake är även delicious.

Delicious cake. Om nom nom.
hänger du med?

1524 : Balansering

Där yttre cirklar sinsemellan inte berör inre kan ett tillstånd av void uppstå; det är av vikt att förhållandet är känt redan initialt så att potentiell inbalans kan prekompenseras medelst adekvata motåtgärder. Det är likaså av vikt att man med högre medvetenhet balanserar sin vikt på rätt ben; den inre plattformen bär vikten bättre än den kontaktsaknande yttre.

För man sig inte seende i snåren ovan förtjänar man att fastna, snubbla och/eller gå vilse.

2009-12-07

1523 : Julklappar

Så har det införskaffats en liten omgång kulklappar, fyra av fem är fixade. Jag är nästintill stolt över mina fångster och ser avsevärt fram emot överräckandet av dem alla då jag tror de kommer erbjuda mången glad känsla hos mottagarna.

Den som lever får se.

2009-12-06

1522 : Samtal med min katt

- Kisse, har du rivit mig?
- Ehm, nej?
- Är du säker?
- Ja. Har du blivit riven eller?
- Nej, jag vet inte, men jag tänkte.. att du har ju klor... och så...
- Godnatt.

1522 : Konstnären

Jag känner konstnären!
"Jag känner konstnären!"

Konstkritikern hade utropat orden, efter att han i många långa timmar stått framför en tavla och studerat varenda kvadratmillimeter utifrån sina egna mångåriga akademiska studier. I tanken följt med i vartenda penseldrag och studerat hastigheter, tekniker, färglager och blandningar. partier med tjockare lager, linjer med snabbare rörelser, detaljer med duttande teknik, rörelser med negativa vinklar.
"Jag känner honom, hans tankar och känslor, hans lidelser och passioner, hans önskningar och drömmar, hans svagheter och sårbarheter. Jag känner honom!"
Konstkritikern var i eld och lågor. Alla dessa år av studier hade lett hit. Alla år av försakande, av selektivitet, av självspäkning. Alla dessa år och tusentals timmar av studier. Han kunde sprängas av glädje. Storheten i insikten nästan kvävde honom.
"Jag känner honom..." viskade konstkritikern nästan saligt och utmattat.

I rummet hängde ytterligare fem verk och jag visste att de alla var målade av samma hand
Själv log jag. Jag visste visserligen att kritikern stått vid tavlan väldigt länge och studerat den mycket noga. Men blott bara vid den tavlan. I rummet hängde ytterligare fem verk och jag visste att de alla var målade av samma hand. Härtill visste jag att möblerna var snickrade av samma person och mattan som låg på golvet, i all sin färggranna prakt, hade vävts av den samma.
Rummet var ett av tjugo i huset och de alla var smakfullt inredda av denne konstnär och huset och hela dess trädgård var inte bara ritade utan dessutom uppförda av samma skapande person.

Själv log jag, där jag satt, i en öl- och vinkällare en bit därifrån. Stämningen var lugn och behafglig och luften var söt och lagom varm. Jag hade ett gott rött vin i min hand och framför mig satt konstnären med ett eget glas av husets röda. Vi skålade ibland, till ära av saker vi där och då tyckte oss behöva beskåla och uppmärksamma. Ibland pratade vi men lika ofta satt vi tysta, som om i samförstånd. Undrade jag något så frågade jag och när jag frågade fick jag alltid svar. Och vice versa. men i stort behövdes det inte, vi delade en intuitiv förståelse, där vi satt och delade samma Nu.

Jag skulle visseligen kunna fråga varför hon överhuvudtaget kallade sig konstnär, men jag gjorde det inte. Jag visste redan att hon inte ens gjorde det och att målningarna var något hon slängt ihop mest bara för att få världens navelskådande idioter att sitta klistrade längs väggar i ett ytligt och trist galleri och studera hellre än att sitta här i öl- och vinkällaren och ta upp plats för oss, i Nuet.

2009-12-05

1521 : Småaktigt beteende

Världen är mer än din grop
Det finns många sätt på vilka att känna sig stor. Ett av de mer simpla och enklare är att klämma in sig i ett litet och trångt rum. Väl inklämd känner man sig riktigt stor, nästan som om världen inte rymmer en, som om man är för stor för sin värld. Någonstans i den processen blir man precis tillräckligt dum för att gå på sin egen lögn som ett begynnande led mot dåligt förankrat storhetsvansinne.

Utifrån sedd ser man mest bara löjlig ut; begränsad, bunden och blind.

Att vara mitt i en ständig upprepning, utan att se hur man är fången i samma snäva spiral, är att sitta fast i ett litet rum eller en liten låda. Jag blir trött när jag se dem jag trott så mycket mer om, krypa ner och gömma sig i samma hål, gång på gång.

"Jag är störst i hålet" ropar de. So what? Världen är mer än din grop.

2009-12-02

1518 : Fjortisjakt

Det tog bara 11 år men nu har jag fått tummen ur röven och reggat skiten: Fjortisjakt.se

2009-12-01

1517 : Prio

Ibland kan man plötsligt se hur varenda väg man någonsin gått bara lett fram till en och samma sak och i sådana ögonblick är det lätt att råka viska ur sig ett litet "hjälp", när ens dödliga jag först reagerar på närheten av den totala storheten och, ja, planen.

Nästa reaktion är vrede. Vrede över att saker var utan att vara. Vrede över att fullt synliga ting var en fördolda. Vreden ger en styrka att ta hela världen vid dess anklar och vända den uppochner.

Därefter kommer en analys, en analys med rötter i psyke. Analysen ger följande vid handen, att låg- ger o-.

Och där, när psyket gjort avkall, vaknar anden. Och det är då vatten blir till ljus. Smolk i bägare bränns och blästras bort och det enda som finns kvar är det absolut rena; ursprunget, vad som alltid varit.

mest läst senaste 30 dagarna