1438 : Utflykt

Jag är ren. Jag är renad. Jag är förklarad. Jag är fri. Det är du också. Jag viskade i ditt öra, orden du behövde höra. Jag tryckte ditt hjärta mot platsen där mitt hade suttit. Jag strök ditt hår, sa lugnande ord, gav dig förlåtelse och bad om min. Kanske kände du. Kanske inte. Det spelade för stunden ingen roll. Jag for vidare med uppgifter andra, på plan andra. En Broder behövde mig en sväng.