1340 : Dekadens

Jag bor i min soffa. Kedjesnusar. Smuttar Islay-whisky. Röker ibland. Plöjer en säsong av en av de extremt få tv-serier osm jag kan kika på utan att bara må dåligt av pur tristess; Burn Notice. Det är mycket tack vare Bruce Campbells närvaro i serien. Man älskar liksom intuitivt Ash (hans rollfigur i Evil Dead-filmerna/spelen). Say hail to the king, baby.
Han börjar bli gammal, stackaren. Det är lite kul. Det innebär ju att jag minsann börjar bli det också.

Slänger in en bild från hans blodigare ungdom. Tihi.

Imorgon jobb. Det skall bli trevligt.

..Ah. Förresten. Tidigare i vckan erbjöd jag Sara att flytta in. Lite "kombo" så där. Mest på skoj men lite på allvar också. Hon svarade ja. På skoj. Och på allvar, också. De korten kommer spelas ytterligare i den kommande veckan, om jag tolkat skyarna rätt.

Satt och övervägde en flötig söndagspizza och kom fram till att jag minsann inte känner någon i Borås. Det är lite ballt. Efter tio år här jag hag helt lyckats med att inte skaffa mig ett socialt liv. I vanlig ordning har jag mina vänner på precis alla andra ställen, än där jag själv bor. Bra där.
Hemkörning var dyr visade det sig så jag ramlar ut och över gatan och hämtar min quatro.

Försökte kontakta en före detta väninna för ett sällskap men det sket sig. Nåja. Hennes regler ("Buhu, jag kan inte umgås med dig för jag är svag och blir kär i dig, buhu buhu") får stå för henne. Från och med nu ytterligare lite: Du kommer inte ens att bli en bekant igen. Bort. Be gone.