1249 : Om varandets natur
Vår värld är inte stor och inga av dess skeenden är på något vis unika: allt som sker har redan skett och allt som skett kommer att ske igen. En ändlig existens har blott en ändlig resurs och ändlighet är begränsing. Begränsning är upprepningars grogrund och dessa upprepningar i väven är högst igenkännbara, tolkningsbara och därtill förutsägbara. Genom att se att allting ideligen är en ständig variation på samma teman öppnar man sig för att se bakom just dessa temans bakomliggande dynamik och orsaker. Man kommer, som jag kallar det, att träda in bakom kulissen. Ett första steg mot ett levende i vad jag kallar Skugga. Bortom om bakom vad blinda ögon ser och kallar för värld.
Mot bakgrund av dessa förhållanden är det ganska enkelt att helt vända saker upp-och-ner eller in-och-ut, ty inget påverkas alls. Och mot samma bakgrund är det blott dumhet att bita ihop i en process som man känner så väl att man inte bara kan dess förnamn, man har till och med sin signatur nere i dess hörn. Man ser smärtsamt tydligt att det finns en gräns när Skaparen inte längre orkar ridas av sin skapelse.
Allt som sker har redan skett
Allt är samma. Allt har redan varit. Inget är unikt. Inget är annat än ändligt. Och ändlighet är medfödd stagnation. Och stagnation är död. Allting är redan dött. Vad vi kallar liv, är bara stadier av död. Det vi tror är frihet, är bara ännu en form av fängsel. Vad vi kallar för evighet, är bara en larvig elektrokemisk missuppfatnting i en primats redan döda hjärna. Vad vi tror Är, har aldrig varit och vad varit, kommer aldrig bli annat än vad det Är.Mot bakgrund av dessa förhållanden är det ganska enkelt att helt vända saker upp-och-ner eller in-och-ut, ty inget påverkas alls. Och mot samma bakgrund är det blott dumhet att bita ihop i en process som man känner så väl att man inte bara kan dess förnamn, man har till och med sin signatur nere i dess hörn. Man ser smärtsamt tydligt att det finns en gräns när Skaparen inte längre orkar ridas av sin skapelse.
Om allt redan gjorts, o vi inte är mer än primater. Hur kan man bli mer o hur kan man ta sig härifrån :)
Mer för andra läsare kanske, som kan undra över detta men inte vågar fråga :P
Z: Vi har aldrig varit här. "Är här" är man bara om man envisas med att inbilla sig att man är det.
Jag vet, men du ska övertyga de som INTE vet :P
Hur väcker man en som låtsas sova? Hur väcker man en som envisas att allt detta är en illusion?
Mer för andra läsare kanske, som kan undra över detta men inte vågar fråga :P
Z: Det finns lika många vägar som vandrare men att öht börja vandra åligger individen. Hon måste väcka sig själv.
På det stora hela spelar det ingen större roll. Eftersom allt redan varit, har alla redan vaknat. Resten är efterhandskonstruktioner, skapade av mänskliga hjärnor som måste ha "början" och "slut".
Skriv en rad vetja! Det vore ju trevligt värre! =) [!]