1234 : Blaj

Dag 11 234 ser ut att inneha precis alla de rätta egenskaperna för att kunna bli en dag som går till historien som en dag som inte av någon som helst anledning behövde kommas ihåg. Disk och tvättid är dess absolut enda företräden och så snart som imorgon kommer jag att ha glömt att dag 11 234 över huvud taget funnits.

Ibland kan jag sakna en högre närvaro av speciella dagar. Jag vet inte riktigt vilket liv det hade krävts av mig att jag levde för att kunna dokumentera en sådan balans, men jag är iallafall ganska säker på att det aldrig kommer att bli så (även om jag har mina aningar om vilka åtgärder som skulle kunna vara behjälpliga). Ty vad som är "speciellt" för mig skiftar snabbare än snabbt och det finns inget värde som jag inte inom loppet av någon sekund kan teoretisera ihop till ett ovärde. Det finns inget som en ändlig värld kan servera mig som jag inte i samma veva kommer uppfatta som annat än ändligt. Och ändligt är en synonym för dött.

Face it. Livet är överlag bara blaj. Vi färdas i en konstruerad uppfattning av "tid" i små fordon byggda av ruttnande kött. Spännande? Nej, inte någonstans. Mest bara äckligt, egentligen.