1142 : Tre

Tre.

1. Det är just nu 1490 dagar, 22 timmar och 2 minuter kvar till apokalypsen enligt min lilla larviga Armageddon Countdown. På 1490 dagar hinner givetvis mycket hända, men långt ifrån så mycket som många säkert går och hoppas.
   Den första är fixad, given och klar till skrämmande andelar. Det går för fort? Tornet är högt och ger utsikt långt, långt, med dess trappor är ganska branta och kräver en del av mig. K & p & a
   
2. Fredagen kryper på. En idag tidigare pigg Liv byttes vid sänggåendet ut mot makare av samma gnälliga visa, vilket åter igen satte mina tröstkunskaper på prov. Jag är bra på att trösta, när jag så vill.
   Den andra kolliderar, krockar, riskerar död (förgäves?). Anden ekar och skrammel av vapen hörs. Tornet är högre, glesare inrett men framför allt begåvat med rymlighet - och hyllor till taket. Känslan är smidighet men inredningen berör mig inte som jag önskat. k & P & a
   
3. ApaPad börjar dö. Så sakteliga. Fysiskt minne dumpas emellanåt och jag har visserligen hittills kunnat skönja en viss koppling till Outpost-brandväggen. Likväl, döden står i farstun och vi förbereder oss på den.
   Den tredje är Universum, det sista kort man kan nå. Porten mot allt, även mot sin yttersta svaghet.Tornet rymmer kosmos. All universums glädje och all skapelsens sorg, reducerade till en punkt, liten nog att ständigt bära med sig i sitt hjärta. Här har jag alltid levt. Egentligen. K & P & A.
   Men snubblar man där, på DE markerna, är jorden svedd och bränd. För evigt.

Totalt oförenliga bjuder de mig på ett val jag redan har gjort. Lite? Mycket? Allt, om än så bara på låtsas? Få är att veta hur bilan föll... Ibland inte ens jag. För allt jag är, förlåt mig själv.

DICLVX - HZAE!