1088 : Grisen och elefanten
Grisen och elefanten var ute och gick tillsammans.
"Jag har gått mycket längre än du" sa grisen plötsligt.
"Jaså?" svarade elefanten frågande. Mest av artighet. Den hade lärt sig att inte bry sig så mycket om grisens åsikter.
"Ja. jag har räknat ett slag. Sedan dess jag började räkna har jag tagit tre tusen steg, men du har bara tagit fem hundra."
Elefanten övervägde om den skulle svara överhuvudtaget och gjorde det till sist:
"Men likväl är vi båda lika långt från horisonten."
"Bah. Vad vet du om horisonten?" svarade grisen rappt.
"Haha?" skrattade elefanten. "Vad vet du om horisonten själv?"
"Mina väninnor i stian har berättat en hel del, ska du veta." svarade grisen viktigt. "Den är rosa och luddig och det spelas överallt ljuv musik och så smakar den honung."
"Tja..." började elefanten. "Jag ser den varje dag. Den är mest bara platt."
Någon dag senare dödade elefanten grisen och gick dit.
"Jag har gått mycket längre än du" sa grisen plötsligt.
"Jaså?" svarade elefanten frågande. Mest av artighet. Den hade lärt sig att inte bry sig så mycket om grisens åsikter.
"Ja. jag har räknat ett slag. Sedan dess jag började räkna har jag tagit tre tusen steg, men du har bara tagit fem hundra."
Elefanten övervägde om den skulle svara överhuvudtaget och gjorde det till sist:
"Men likväl är vi båda lika långt från horisonten."
"Bah. Vad vet du om horisonten?" svarade grisen rappt.
"Haha?" skrattade elefanten. "Vad vet du om horisonten själv?"
"Mina väninnor i stian har berättat en hel del, ska du veta." svarade grisen viktigt. "Den är rosa och luddig och det spelas överallt ljuv musik och så smakar den honung."
"Tja..." började elefanten. "Jag ser den varje dag. Den är mest bara platt."
Någon dag senare dödade elefanten grisen och gick dit.
Steg är irrelevant på en vandring. Ser man till de bådas kliv, var de ju ändå bredvid varandra ^^
vidare var nog elefanten mer bemyndigad att bedöma horisontens rand än svinet med sin hörsägen.
Ja, det med. Historien var en bra paralell till verkliga livet, där många är så dryga för de sysslat med ngt under flera år, mot en själv, men ändå går man bredvid varandra. Som jag sa till en fd. bekant som var dryg hur länge denna vandrat, "vad är ett steg i evigheten?". Väl när man är dryg över hur långt man kommit, tyder ju på motsatsen.
Vidare låter historien oss ana att de som oftast tror sig veta mest om horisonterna är de som har minst aning hur marken de står på beträtts och hur de öht kommit dit de är. Deras bild av det osedda är hörsägen, blott ekon av skvallertanters tjatter. Men tyckas, ska det.
I dialogen är horisonten kärlek. Kärlek, som alla fjortisar tror sig veta så mycket om.
magnus: jag misstänkte att du skulle gilla den. : )
Måste vara fel på mig, jag fick den till annat :S
Eller ser man det, man lärt sig att se :P
Z: Jag kan måla en röd kvadrat och säga att det är ett naivistiskt hus. Någon kan vrida bilden 45 grader och säga "Ruter". Vem har fel? vem har rätt?
I de flesta tings natur ligger att bli uppfattade på olika sätt, speciellt eftersom det är uppfattandet av tingen som öht "skapar" dem.
Z: fördelen med medvetet abstrakta symboler är att man öpnar för individuell tolkning. Om det vore viktigt för mig att symbolerna lästes så som jag tänkte dem vid skrivandet,hade jag aldrig använt abstrakt form, utan klart definierat dem, en och en, vid textens början : )
Läs så att det betyder något för dig.
Ja du brukar ju inte vara så tråkig o låsa dig till en sak som så många andra.. kanske därför jag fick ut div andra saker ur texten, just för att den faktiskt hade lager på lager, likt en lök :D
Z: det är så det ska vara : )
Skriv en rad vetja! Det vore ju trevligt värre! =) [!]