1050 : Intervju och så

Idag har jag varit duktig. Dels har jag närvarat en anställningsintervju och dels har jag börjat nästla lite bland gamla arbetsgivare i jakt på arbetsintyg. Och gått hem från stan, minsann. Skogsvägen, såklart. Bild till höger.

Intevjun gick hyfsat tycker jag och uppdragsgivaren bakom rekryteringsbolagets insatser var den som jag misstänkt, vilket innebär att jag har ganska bra pejl på vad det handlar om då jag under årens lopp känt en del som arbetat på stället, fått rekommendationer att söka dit och dessutom nästan sökt dit en gång, vintern 2004, men då "tackat nej" till vidare process eftersom tiderna inte passade den då mycket yngre Liv och den då rådandebilden av hennes omsorg.
Idag är hon äldre. Idag skulle det passa. Inte minst för att det finns fler än jag i matrisen som kan ställa upp: Mirva, Ida och hennes pojkvän. Tjohej. Jag måste inte vara närvarande tjugofyra-sju.

Jag tänker inte skriva mer publikt om vad den aktuella tjänsten är för någon eller vad den i så fall skulle innebära mer än att den skulle medföra mer garanterade pengar än på Din Del utan att för den sakens skull bygga det minsta på någon som helst aggressiv försäljning. Dock finns ett budgetansvar som är mer tidsorienterat och känner jag mig själv rätt, vilket jag utifrån min historia troligtvis gör, kommer den typ av budget inte att bjuda mig några som helst problem, vilket i så fall innebär fyra tusen extra per månad. Vidare tillkommer OB, för det skulle i så fall förekomma dels kvällar och dels en och en annan helg. Inte mig emot. Jag trivs med lite varierande tider.

Skulle denna tjänsten gå och bli min, tror jag att jag efter en viss tid i inlärningskurvan skulle bemästra den hyfsat galant och inom ett år ha ungefär tjugo personer "under" mig. Det är nämligen exakt sådana här saker som jag ÄR bra på och jag har, ironiskt nog, åren på McDonalds att tacka för det. Samt tiden som mediasäljare på Yellow Register och Din Del. Jag ÄR immun mot stress.

ANDRA BLOGGAR OM
Jobb, Anställning, Anställningsintervju, Borås

Den enda just nu okontrollerbara faktorn är mina referensers eventuella ord om mig, men jag tror att de inte aktivt vill mig något ont och därför kommer tala sanningen, vilken jag redan gjort känd. Jag är en bra pojk, innerst inne. Och inte alls, som "exet" Emma för några dagar sedan antydde, ond. Eller jo, det kanske jag är, men jag har storlek nog för att hålla min hypotetiska ondska utanför mitt eventuella professionella leverne.