1042 : Kragen har ett namn
Kragen har ett namn. Den heter Disciplin. Källorna till- och argumenten bakom må variera, yttringen ter sig likväl likadan. Disciplin. Leva eller dö. Vägskälet står här. Med en näve runt min krage drar jag mig in på levernets avtagsväg. Disciplin.
Jag hade nämligen en gång en vagn. Fint skick, runda hjul, fint lackade ytor. Den drogs av en frisk åsna med trygg tillgång till både havre och vatten. Visst, vagnen kunde gnissla lite. Den kunde skumpa något. Pållen kunde vara på lite vresigt humör. Men överlag var det en fin transport jag besatt. Inte bara funktionsduglig utan rent av trygg och nästan lite prålig.
Jag kastade syra på plankornas lack. Den nöttes, frätte. Jag pryglade fålen med vassa rapp, svälte den och skar så loss den när den dignade under törst. Den haltade bort och kom aldrig åter. Jag slog av ekrar i hulen och de blev vinda och skeva. De blottade ytorna på vagnens sidor fick röta och hela stycken började falla av. Jag lade mig på dess golv och tittade på stjärnorna...
Stjärnhimlar kom och gick och med dem hela årstider. Vagnen tappade båda sina hjul och den hade nu inte rört sig en tum på månader. Jag bad en förbipasserande att för dyra pengar knuffa min vagn några steg framåt - guld jag inte hade men lovade att ge honom strax. Vagnen rörde sig, blott några alnar framåt.
Stjärnhimmeln ovanför mig var exakt den samma.
Jag bad en annan att för dyra pengar kladda lite blank färg på min kärras mögliga sida - guld jag inte hade, men lovade att ge honom strax. Vagnen fick lite ny färg, men doftade fortfarande av blöt svamp.
Stjärnhimmeln ovanför mig var exakt den samma.
Männen kom. De krävde sitt guld. Jag såg upp mot stjärnorna för tröst och svar, men såg bara ovädersmoln. Det är att bli regn.
Jag hade nämligen en gång en vagn. Fint skick, runda hjul, fint lackade ytor. Den drogs av en frisk åsna med trygg tillgång till både havre och vatten. Visst, vagnen kunde gnissla lite. Den kunde skumpa något. Pållen kunde vara på lite vresigt humör. Men överlag var det en fin transport jag besatt. Inte bara funktionsduglig utan rent av trygg och nästan lite prålig.Jag kastade syra på plankornas lack. Den nöttes, frätte. Jag pryglade fålen med vassa rapp, svälte den och skar så loss den när den dignade under törst. Den haltade bort och kom aldrig åter. Jag slog av ekrar i hulen och de blev vinda och skeva. De blottade ytorna på vagnens sidor fick röta och hela stycken började falla av. Jag lade mig på dess golv och tittade på stjärnorna...
Stjärnhimlar kom och gick och med dem hela årstider. Vagnen tappade båda sina hjul och den hade nu inte rört sig en tum på månader. Jag bad en förbipasserande att för dyra pengar knuffa min vagn några steg framåt - guld jag inte hade men lovade att ge honom strax. Vagnen rörde sig, blott några alnar framåt.
Stjärnhimmeln ovanför mig var exakt den samma.
Jag bad en annan att för dyra pengar kladda lite blank färg på min kärras mögliga sida - guld jag inte hade, men lovade att ge honom strax. Vagnen fick lite ny färg, men doftade fortfarande av blöt svamp.
Stjärnhimmeln ovanför mig var exakt den samma.
Männen kom. De krävde sitt guld. Jag såg upp mot stjärnorna för tröst och svar, men såg bara ovädersmoln. Det är att bli regn.
Skriv en rad vetja! Det vore ju trevligt värre! =) [!]