1036 : Barnuppfostran

I inlägg 1011 skrev jag lite om någon del av min typ av barnuppfostran och nu ämnar jag i lite kortare ordalag dela med mig av ytterligare ett litet trick. Ett trick som är så enkelt och självklart att de flesta föräldrar missar det.

TRAFIK

Istället för att jag säger "Hålla handen" säger hon "Hjälpa pappa"

Trafik är läskiga saker. Övergångsställen är farliga platser. Att vi har väjningsplikt för bilister i detta landet spelar ingen större roll då de flesta bilar är besatta av idioter. Att barn inte alltid har världens bästa pejl på sin omvärld spelar också in. Liv är inte olik andra barn i det och jag vill som den överbeskyddande hönspappan jag är därför ha lite extra koll på henne när vi rör oss på platser där det cirkulerar motorburen trafik.
Liv är därför uppvuxen med att faktiskt hålla mig i handen när vi forcerar "farliga ytor".

Problemet är nu bara att hon har blivit stor. Gammal och duktig. Som hon ser det behöver hon inte längre hålla mig i handen. Hon anser att hon kan själv. Jag anser att det kan hon nog inte riktigt ännu. Här bor en möjlig konflikt och det är i den som många föräldrar fastnar, för de klarar inte av att vända på barnets strävan efter frihet till att möta deras direkt proportionerliga vilja till att få känna ansvar och vara duktiga.

ANDRA BLOGGAR OM
Barn, Barnuppfostran, Uppfostran, Familj, Ansvar

Därför har jag vinklat det som så att hon måste hjälpa MIG på farliga ställen. Resultatet är precis det samma men istället för att jag säger "Hålla handen" säger hon "Hjälpa pappa".
Liv blir inte sur över att känna sig förminskad av sin hönspappa, tvärtom blir hon stolt över att hon kan hjälpa mig och glad över det tack jag ger henne.

Och hon finns där. I min direkta närhet, omfattad av min rigorösa koll över en rörlig och trafikerad samtid.