1026 : Hemkommen från Blekinge
Det är måndag och jag har i någon dags tid varit hemkommen från vistelsen i Blekinge, om vilken jag härmed och över en skvätt kaffe ämnar skriva någon liten rad eller två.
Sedan åtskilliga år har vi som vana att låta Liv spendera en sommarvecka nere hos famor och farfar i Blekinge och vissa somrar hakar jag på, någongång med en eventuell respektive. I år bidde det på egen hand, vilket var skönt då jag behövde komma från Boråshelvetet ett slag och jorda mig lite längs min barndoms marker.
Vädret var verkligen på vår sida och de gummistövlar jag, som den förutseende far jag är, packat med visade sig vara helt o-oumbärliga. Varenda dag spenderades utomhus och de enda gångerna vi egentligen var inomhus var när vi sov eller när vi gick in i köket för att hämta mat.
Och större delen av tiden utomhus sprang liv och plaskade i den lilla bassäng som satts upp i hennes namn. På bilden till höger syns ett av de tillfällena då även jag var med och plaskade en skvätt.
På måndagen anordnades en liten ölafton med mina gamla gymnasiekompisar Mika och Andreas, vilka i princip är de enda gamla klasskamrater jag har någon som helst kontakt med. Det var trevligt och borgade för att en del kalorier brändes. På landet är det långt mellan pubarna och pizzeriorna så när det visar sig att det först planerade haket är stängt får man ofta gå några kilometer till nästa. Vilket vi gjorde, längs en gammal banvall i bästa Stand by me-anda.
Tisdagen gick åt att sitta hemma i viss beredskap om flygväder skulle infinna sig. Det gjorde det inte. När kvällen kom blåste det fortfarande lite för mycket och piloten ringde och ställde in vår dejt 300 meter upp. Dagen innehöll visserligen mer än så.
Under torsdagen begav vi oss ut i de gamla bortglömda Jämshögsskogarna och till farsans jobb där jag dels fotade lite och dels förundrades av hur fina skogar det faktiskt finns "där hemma" utan att jag direkt vetat om det. Vi hakade på när fiskarna i odlingen skulle matas och det bjöd på en upplevelse för Liv, att få sleva i pellets till några hundra mycket hungriga fiskar av varierande storlek.
Fredagens besök hos Martin i Karlshamn ställdes dock in då Blekingetrafiken slarvade bort en buss. Ja. Det gjorde de. Den kom aldrig och på direkta frågor till deras kundtjänst i Karlskrona var det ingen som hade några som helst svar, andra än trevande och hypotetiska gissningar. Grattis Blekingetrafiken - ni är helt och hållet värdelösa. Så fantastiskt lama att jag nästan blir upprymd av tanken på det. Fast vad vet jag - det kanske var sommarjobbare som stod för försöken till information och service? Som om det voro en ursäkt.
Martin tog sin son och for istället upp till oss för någon timme lekplats och fotosession, så mötet löste sig.
Hem igen på lördagen och först nu har jag väl egentligen landat klart i Rege Borg. Katten har överlevt och kattvakten har således lyckats med något. Lite surt med andra saker dock och jag kommer dra in rättigheterna till min borg i framtiden och hårdare reglera vilkoren för folks vistelse här. Bob-Golem (nåja, entiteten "bakom") var instruerad att vara mina ögon och min röst men verkar inte ha agerat så som det vore önskvärt. Jag skriver upp "stök" på min skuldlista över ting jag är skyldig andra.
Nu sitter jag med kaffe och tystnad och njuter av Z. Ett av mina absoluta favoritsnus, faktiskt , och det absolut enda lössnus jag snusar nu för tiden, när tillfälle bjuds. Tack Z!
Sedan åtskilliga år har vi som vana att låta Liv spendera en sommarvecka nere hos famor och farfar i Blekinge och vissa somrar hakar jag på, någongång med en eventuell respektive. I år bidde det på egen hand, vilket var skönt då jag behövde komma från Boråshelvetet ett slag och jorda mig lite längs min barndoms marker.
Vädret var verkligen på vår sida och de gummistövlar jag, som den förutseende far jag är, packat med visade sig vara helt o-oumbärliga. Varenda dag spenderades utomhus och de enda gångerna vi egentligen var inomhus var när vi sov eller när vi gick in i köket för att hämta mat.Och större delen av tiden utomhus sprang liv och plaskade i den lilla bassäng som satts upp i hennes namn. På bilden till höger syns ett av de tillfällena då även jag var med och plaskade en skvätt.
På måndagen anordnades en liten ölafton med mina gamla gymnasiekompisar Mika och Andreas, vilka i princip är de enda gamla klasskamrater jag har någon som helst kontakt med. Det var trevligt och borgade för att en del kalorier brändes. På landet är det långt mellan pubarna och pizzeriorna så när det visar sig att det först planerade haket är stängt får man ofta gå några kilometer till nästa. Vilket vi gjorde, längs en gammal banvall i bästa Stand by me-anda.
Tisdagen gick åt att sitta hemma i viss beredskap om flygväder skulle infinna sig. Det gjorde det inte. När kvällen kom blåste det fortfarande lite för mycket och piloten ringde och ställde in vår dejt 300 meter upp. Dagen innehöll visserligen mer än så.
Grattis Blekingetrafiken - ni är helt och hållet värdelösa.
På onsdagen var det äntligen tillräckligt vindstilla så efter våffelfika i Holje park och grejer begav jag och far oss ut till Gränum där piloten hade sitt flygält (läs sin tomt). Min gamla och högst irrationella höjdrädsla fick en törn och ytterligare en liten del av de ting som förr format min ändliga mänsklighet har fått stryka på foten. Nu är det bungyjump kvar samt eventuellt fallskärm.Under torsdagen begav vi oss ut i de gamla bortglömda Jämshögsskogarna och till farsans jobb där jag dels fotade lite och dels förundrades av hur fina skogar det faktiskt finns "där hemma" utan att jag direkt vetat om det. Vi hakade på när fiskarna i odlingen skulle matas och det bjöd på en upplevelse för Liv, att få sleva i pellets till några hundra mycket hungriga fiskar av varierande storlek.
Fredagens besök hos Martin i Karlshamn ställdes dock in då Blekingetrafiken slarvade bort en buss. Ja. Det gjorde de. Den kom aldrig och på direkta frågor till deras kundtjänst i Karlskrona var det ingen som hade några som helst svar, andra än trevande och hypotetiska gissningar. Grattis Blekingetrafiken - ni är helt och hållet värdelösa. Så fantastiskt lama att jag nästan blir upprymd av tanken på det. Fast vad vet jag - det kanske var sommarjobbare som stod för försöken till information och service? Som om det voro en ursäkt.
Martin tog sin son och for istället upp till oss för någon timme lekplats och fotosession, så mötet löste sig.
Hem igen på lördagen och först nu har jag väl egentligen landat klart i Rege Borg. Katten har överlevt och kattvakten har således lyckats med något. Lite surt med andra saker dock och jag kommer dra in rättigheterna till min borg i framtiden och hårdare reglera vilkoren för folks vistelse här. Bob-Golem (nåja, entiteten "bakom") var instruerad att vara mina ögon och min röst men verkar inte ha agerat så som det vore önskvärt. Jag skriver upp "stök" på min skuldlista över ting jag är skyldig andra.
Nu sitter jag med kaffe och tystnad och njuter av Z. Ett av mina absoluta favoritsnus, faktiskt , och det absolut enda lössnus jag snusar nu för tiden, när tillfälle bjuds. Tack Z!
Magnus: haha. Toker. Du vet vem hon är : )
Skriv en rad vetja! Det vore ju trevligt värre! =) [!]