0992 : Tisdagsnonsens
Jag och Liv har fått oss ansenliga mängder föda till livs och jag är åter tillbaka i mitt eget kostleverne - mina rutiner stördes en aning under Finlandsvistelsen, med resultat att magen reagerade. Finsk korv. Knappt ens gott på pappret. I magen på en kvasivegeterian blir det skit. På fler sätt än ett.
Sitter nu i mitt kök (Liv ville ha vardagsrummet för sig själv och körde ut mig och datorn) och snuttar på mitt snus. Zamael skickade mig en ny dosa Zamelia. Denna gång ett extrasaltat enbärssnus. Nam nam, så in i bomben. Smuttar på de sista dropparna av den folköl jag sköljde ner maten med också. Trevligheter, allt sammans, även om blickarna sporadiskt vandrar den långa vägen bort till kaffebryggaren och lämnar mig med en outtalad frågeställning på läpparna.
Det magiska arbetet har påböjats. Begynnande frön har såtts och jag har försiktigt slagit an någon av de inblandade strängarna. För att dels känna efter hur de vibrerar. Höra efter vad ton de månne avlämna. Och för att börja skapa en aning om hur hårda anslag de månne må tåla.
Målet är att slå av några av dem. Utan att skada dem. Det du.
En konstnärsväninna efterlyste under dagen My Little Ponys. Att pimpa. Exakt på vad vis vet jag inte, men då jag är henne skyldig sedan dess hon byggde pärlplattor till mig (och av mig - se bild till höger) kände jag för att bidra. Letade upp fyra gamla MLPs på Livs rum, som ingen längre älskar, och offrar dem i konstens namn. Efter att ha kollat upp dem verkar de vara värda nån hundring styck. För andra. Samlare. Inte för mig. Det vore hyckel av mig att värdesätta dem annorlunda, bara för att andra tydligen gör det. Den enes sopor, den andres skatt. Att vända kappan efter vinden öppnar visserligen teoretiskt för finnande av fler skatter, men i praktiken leder det oftast till att man finner ännu mer skräp. Jag är seende nog att förstå det. Och agera därefter.
Sitter nu i mitt kök (Liv ville ha vardagsrummet för sig själv och körde ut mig och datorn) och snuttar på mitt snus. Zamael skickade mig en ny dosa Zamelia. Denna gång ett extrasaltat enbärssnus. Nam nam, så in i bomben. Smuttar på de sista dropparna av den folköl jag sköljde ner maten med också. Trevligheter, allt sammans, även om blickarna sporadiskt vandrar den långa vägen bort till kaffebryggaren och lämnar mig med en outtalad frågeställning på läpparna.
Det magiska arbetet har påböjats. Begynnande frön har såtts och jag har försiktigt slagit an någon av de inblandade strängarna. För att dels känna efter hur de vibrerar. Höra efter vad ton de månne avlämna. Och för att börja skapa en aning om hur hårda anslag de månne må tåla.
Målet är att slå av några av dem. Utan att skada dem. Det du.
En konstnärsväninna efterlyste under dagen My Little Ponys. Att pimpa. Exakt på vad vis vet jag inte, men då jag är henne skyldig sedan dess hon byggde pärlplattor till mig (och av mig - se bild till höger) kände jag för att bidra. Letade upp fyra gamla MLPs på Livs rum, som ingen längre älskar, och offrar dem i konstens namn. Efter att ha kollat upp dem verkar de vara värda nån hundring styck. För andra. Samlare. Inte för mig. Det vore hyckel av mig att värdesätta dem annorlunda, bara för att andra tydligen gör det. Den enes sopor, den andres skatt. Att vända kappan efter vinden öppnar visserligen teoretiskt för finnande av fler skatter, men i praktiken leder det oftast till att man finner ännu mer skräp. Jag är seende nog att förstå det. Och agera därefter.
Kände du någon form av enbärssmak?
z: Den känns, men den är inte jättetydlig. Sältan kommer dock fram väldigt fint.
vilka underbara nintendo-pärlplattor! <3
mlemlan: haha, visst är det?
Skriv en rad vetja! Det vore ju trevligt värre! =) [!]