0960 : Fulla finnar och män i uniform

Vaknade plötsligt till av diverse ljud i trappuppgången. Släpande ljud som om av lealös kropp hasande över golv och trappor, metalliskt klangande av emotstötningar i räcket och en ful och så här i efterhand helt anonym mobiltelefontrudelutt som inte besvarades. Ljuset var släckt och jag kunde inte se någonting genom mitt lilla kikhål.
Utanför min dörr lade sig kroppen att vila efter att först ljudligt ha dunsat huvudet i betongen.

Jag har Liv. Hon sov tryggt och lugnt. Det hade - och har- hon rätt att fortsätta göra. Det sista jag ville ha var bankande på min dörr eller annat plötsligt oväsen så för Livs skull öppnade jag inte med svärd i hand (annars hade det ju varit ett utmärkt tillfälle att posera med knivarna jag fick av Mirva) utan valde att istället ringa blåklädda män. Sedan polisens ledningscentral flyttade till Göteborg är det lögn i helvete att försöka engagera dem i något som är mindre än kungamord eller pågående värdetransportrån så jag satte mitt hopp till Securitas.
Ett samtal till en trevlig och nästan skamligt pigg telefonist och två minuter senare var två väktare på plats.

Eftersom jag för Livs skull förhållit mig helt passiv (jag vill inte öppna och riskera få in någon jag inte först kunnat bedöma när hon sover i ett angränsande rum) visste jag inte ett jota om vad det var för slags kropp som låg troligtvis halvt avdäckad utanför min dörr eller vad ägaren till den skulle kunna tänkas hitta på, så därför blev jag lite snopen när jag i väktarnas sken såg att det minsann var grannfrun. Fru Rompalainen. Så rackarns askalasfull att hennes spritångor i flera dagar kommer hänga kvar i vår kära uppgång (och förhoppningsvis desinficera Herr Vesanens mäskiga analångor något).

Nu sitter jag, plötsligt onödigt pigg, och överhör hur grannfrun dunsar omkring i sin lya

Efter lite om och men lyckades hon med konstycket att para ihop nyckel med nyckelhål och jag stod kvar i dörren och växlade några ord med väktarna. Nu sitter jag, plötsligt onödigt pigg, och överhör hur grannfrun dunsar omkring i sin lya. Kan tänka mig att hon upplever väggar och dörrkarmar stå ivägen för henne, eller något.

Själv tar jag mig en liten sängfösare. En fyra whisky. Tänker att det ska bli kul att hälsa på grannfrun nästa gång, när ruset sovits bort och förhoppningsvis gett utrymme för en gnutta skam och förlägenhet i hennes annars lite, lite snobbiga uppsyn. Och efter omständigheterna var det nog bra att att jag ringde väktare istället för att själv slänga upp dörren med husfridsfredande stål i min hand. Det är en sak att skrämma bort någon som uppenbarligen kommit helt fel och inte har här att göra, en annan sak att faktiskt dödshota en överlag god granne.

» Andra svenska bloggar om: Larm, Securitas, Finnar, Sprit, Fylla, Husfrid