0936 : Återbesök i ett kallsvart hav
Så, vem är intresserad av att haka på ett rejält fokusdedikerat återgenomtittande och klaustrofobigenomlevande av Wolfgang Petersens mästerverk Das Boot från 1981?
I så många år har jag haft tonerna från filmen inbäddade i mitt medvetande men trots ett decennium på www var det faktiskt inte förrän först igår jag bemödade mig att leta upp och förära min musikdisk med filmens temamusik - Das Boot Directors Cut Soundtrack - av den tyska kompositören och jazzmusikern Klaus Doldinger, som i och med denna sin filmmusikaliska insats iallafall i min bok står med på samma sida som "branschgiganter" som Jerry Goldsmith (The Omen) och Danny Elfman (typ varenda Tim Burton-rulle plus Simpsons-temat). Sedan dess går dessa välsignade spår mer eller mindre på repeat här hemma, till kattens initiala förtret (han ogillar uppenbarligen blåsinstrument på hög volym).
Någonstans i tonerna fann jag plötsligt en sedan länge bortglömd meditativ brygga, snarlik den jag en gång i tiden uppbar gentemot Mozarts Requiem, varpå jag försvann in i mig själv och normal rumstid försvann åt helvete.
I bakvattnet av denna meditationsession tillika musikaliska upplevelse väcktes ett enormt sug efter just filmen. Jag gillar starkt hur den filmats och hur ekona av känslor som Stolthet, Seger, Instängdhet, Utsatthet, Hopplöshet och Förlust infinner sig i mig / simuleras i mig (som jag beskrivit i tidigare inlägg begagnar jag mig av narrativ i syftet att återuppleva illusioner av emotionalitet) och plötsligt skrek delar av min kropp efter att åter få hoppa ner i just den immersionens svarta, kalla vatten.
Vilket således skall ske! Tre och en halv timmes audiovisuell perfektionsonani!
Någon som vill haka på och tror sig ha vad som krävs för att göra det?
I så många år har jag haft tonerna från filmen inbäddade i mitt medvetande men trots ett decennium på www var det faktiskt inte förrän först igår jag bemödade mig att leta upp och förära min musikdisk med filmens temamusik - Das Boot Directors Cut Soundtrack - av den tyska kompositören och jazzmusikern Klaus Doldinger, som i och med denna sin filmmusikaliska insats iallafall i min bok står med på samma sida som "branschgiganter" som Jerry Goldsmith (The Omen) och Danny Elfman (typ varenda Tim Burton-rulle plus Simpsons-temat). Sedan dess går dessa välsignade spår mer eller mindre på repeat här hemma, till kattens initiala förtret (han ogillar uppenbarligen blåsinstrument på hög volym).Någonstans i tonerna fann jag plötsligt en sedan länge bortglömd meditativ brygga, snarlik den jag en gång i tiden uppbar gentemot Mozarts Requiem, varpå jag försvann in i mig själv och normal rumstid försvann åt helvete.
I bakvattnet av denna meditationsession tillika musikaliska upplevelse väcktes ett enormt sug efter just filmen. Jag gillar starkt hur den filmats och hur ekona av känslor som Stolthet, Seger, Instängdhet, Utsatthet, Hopplöshet och Förlust infinner sig i mig / simuleras i mig (som jag beskrivit i tidigare inlägg begagnar jag mig av narrativ i syftet att återuppleva illusioner av emotionalitet) och plötsligt skrek delar av min kropp efter att åter få hoppa ner i just den immersionens svarta, kalla vatten.
Vilket således skall ske! Tre och en halv timmes audiovisuell perfektionsonani!
Någon som vill haka på och tror sig ha vad som krävs för att göra det?
- PRO-TIPS: Das Boot Theme, En gammal Das Boot-trailer (Youtube)
» Andra svenska bloggar om: Das Boot, U-96, U96, Klaus Doldinger, Wolfgang Petersen, Filmmusik, Ubåt, Onani
Jag är på! Inte idag dock... ;)
Jag har väldigt svårt att lyssna på Das Boot-temat utan att lägga till "EMERGENCY" och "MAXIMUM VELOCITY" med min allra bästa robotröst.
Andreas: Jag delade problematiken till en början, men då jag musikaliskt lutar mer åt stråkorkestrar än åt techno så kunde det senare ganska smärtfritt fasas ut utan att det kändes onaturligt. U96s technoversion är fortfarande världens bästa technolåt, men jag har kommit till insikten att detta enkom beror på förlagans storhet och inte på robotröstar och tempo som jag först trodde. : )
Rex: Att stråkar hamnar bra många snäpp över techno förstår jag gott och väl, men syntetiska röster är svårslagna!
Amiga narrator.device är mycket underhållande. Att få sin dator att säga fula ord med olika pitchade robotröster är en underskattad hobby som på något vis verkar ha försvunnit i dagens IT-samhälle.
Andreas: Ja, Microsoft Sam lämnar avsevärt att önska : /
Skriv en rad vetja! Det vore ju trevligt värre! =) [!]