0918 : Marked for deletion
*.txt är min världsbilds pergament och Del är mitt svarta ljus
De som känner mig vet att jag sällan ser en relation värst större eller tyngre än vad som helt kan tas bort medelst ett aldrig så litet tryck på Delete. Jag städar mer eller mindre konstant bland mina trådar / tentakler utåt och har sällan ett större antal samlat än runt tio. Igår var det dags igen.Som jag redan proklamerat på andra håll så råder "N/A 4 C&D", vilket innebär att jag gör mig själv not available för folk som råkar ha sorterats in i mina lägre prioriteringssfärer (benämnda C och D), sfärer jag nu gick över med lite godtyckliga tangenttryck.
En del av er, som inte läser här ändå, kommer få njuta av en framtid där jag aldrig åter hör av mig. Skönt va? Anledningen är att ni höll inte måttet för att få snylta på min uppmärksamhet, vilket ju lämnar större perceptionella saldon kvar att delas ut till den och de som faktiskt förtjänar fokus.
Ja. Jag är medveten om det nördiga i att mäta saker som IRL-relationer med mentala webapplikatoriska system, men det fungerar för mig. Jag har enklare för tankebilden där en verklighet hellre emanerar ur en *.txt än söks beskrivas i den. Jag är i mina psykologiska studier precis tillräckligt cybernetiskt lagd för att faktiskt kunna få det att gå ihop.
*.txt är min världsbilds pergament och Del är mitt svarta ljus. Viljan bakom är den samma.
» Andra svenska bloggar om: Cybernetik, Relationer, Terminera, Radera, Delete, IT-magi, Magi, N/A
Rensa är alltid bra, för varje band som klipps, kommer man närmre en inre frihet, som få kan förstå. Ultimat är att vara utan alla band, till allt och alla.
Magnus: Det ante mig att du skulle se det : D
Zamael: I sanning är det så.
Jag behöver inte rensa, människor rensar åt mig. Efter ett par veckor utan internet så har min "krets" minskat drastiskt, skönt och befriande. Jag behöver inte dem ändå, bara en belastning. Ibland får man skrivet till sig "du hör aldrig av dig längre.." och det är sant, det gör jag inte. Men man ska inte behöva det heller. De som är vettiga nog finns ändå kvar där i bakgrunden och de som påpekar min frånvaro är inte värda närvaron.
Människan är rädd för att vara ensam, så enkelt är det. Ensamhet är dock ljuvligt. Smakar lika gott som den halvblodiga köttbit jag nyligen åt tillsammans med en bit tomat och stekt lök, för att inte glömma potatisgratängen. Det är SÅNT Josefin äter i sin ensamhet.
..o andra sidan är det en större glädje att få dela en måltid med någon enligt mitt tycke. Att rensa alla, vän som fiende är inte det lättaste, då är det bäst att samla på de bästa man kan finna. Sann ensamhet klarar få..
Skriv en rad vetja! Det vore ju trevligt värre! =) [!]