0917 : Hur primitiv ÄR du?

"Jag börjar varenda dag i självaste Undergångens Skugga"

Människor upphör aldrig att förvåna mig med yttringar av sina respektive "litenheter" och grava tillkortakommanden. Att exempelvis brista ut i tårar över att förlora ett jobb vilket man, när man överhuvudtaget sökte det, fick reda på enbart var tillfälligt och med ett kontrakt som eventuellt och vid behov var att förnyas var fjortonde dag, är i mina ögon en sådan yttring.
Att överhuvudtaget gå och må dåligt över det faktum att ens kontrakt INTE är att förnyas är för mig helt obegripligt. Vad är det med er människor? Har ni aldrig anat en liten avgrund innan? Har ni aldrig någonsin funnit er stå på lite ojämn väg? Blir ni så satans vilse så fort omvärldes nycker avkräver er lite simpel output och tingens ordning plötsligt tvingar er att på egen hand hålla balansen?

Tänk på mig, för skojs skull. Jag börjar varenda eviga dag i självaste Undergångens Skugga. Varje gång jag vaknar och slår upp mina ögon påminns jag om att alla jag håller av snart ska dö. Mina första vakna mänskliga känslor är Fundamental Hopplöshet och en Total Uppgivenhet inför skapelsens oundvikliga gång. Min andra känsla är Seger, över de första känslorna (därefter inträder ett slags transcendental känslolöshet).
Och du lipar över att eventuellt förlora ett jobb som du redan när du sökte det fick reda på att du med största sannolikhet inte skulle få ha kvar? Hur primitiv ÄR du?

Och så undrar folk varför jag tror mig vara bättre än andra eller varför jag har så ända in i helvetes svårt för att ta den generella mänskligheten på något som helst allvar. Jag menar,
ge dem en tröskel, aldrig så liten, och de snubblar och slår ihjäl sig.
Tills dess ni gått en endaste dag i mina skor och överlevt ska ni hålla käften. Förbannade apor.

Till mänsklighetens försvar skall dock nämnas att jag har (åter)fått kontakt med en Riktig Människa. En sådan som, till skillnad från massan, kan simultanexistera på ett flertal olika plan och som i sin egen intellektualitets tecken kan göra sig "dum". En riktig människa. Sådana är farliga, men lockande, så lockande.

» Andra svenska bloggar om: Svaghet, Mänsklighet, Arbete, Avsky, Misantropi