0905 : Kort om kärlek
En väninna bloggade idag om sin eventuella olycka funnen i avsaknad av konstantrosa moln och det preliminära ödet i ett liv utan konstant känsla av kärlek. Var tungen att på mitt vis "trösta" genom att förklara hur saker och ting fungerar och därmed sätta upplevelser i relation till vetenskaplig fakta.
Givet det faktum att detta är det första jag gjorde efter att ha vaknat blir nivån på språket långt ifrån godkänd, men likväl klistrar jag in min kommentar här för att på så vis enkelt ha skapat ett kort "inlägg" om min syn på den annars så otroligt abstrakta saken "kärlek".
» Andra svenska bloggar om: Affektion, Emotioner, Kärlek, Kemi, Obalans, Nonsens
Givet det faktum att detta är det första jag gjorde efter att ha vaknat blir nivån på språket långt ifrån godkänd, men likväl klistrar jag in min kommentar här för att på så vis enkelt ha skapat ett kort "inlägg" om min syn på den annars så otroligt abstrakta saken "kärlek".
Postat av: RexSimple as that. Och har man väl sett bakom den kulissen är man fri från hela kärleksoket.
Emotioner, även affektion och "kärlek", är blott kemiska reaktioner i den huvudskålsbaserade fettklump vi kallas för saker som hjärna och medvetande. Under rätt former av reciprokt smicker pumpas det ut lycko- och stresshormoner och man känner sig vimmelkantig av "kärlek" och som om framstudsande på rosa moln. Det är dock fysiologiskt omöjligt för hjärnan att INTE förr eller senare antingen vänja sig vid dessa förhöjda nivåer av skithormoner eller, vilket är troligare, inte längre se det evolutionärt viktiga i att fortsätta administrera denna systemlurande kemisk soppa.
Det är sålunda fysiologisk omöjligt att vara nykär i mer än högst några månader. Därefter finns faktiskt ingen kärlek (då "kärlek" är en kemielektrisk reaktion som ju inte längre finns kvar i ens system), bara en slags vänskap och den ömsesidiga vilja att för enkelhetens och rutinernas skull behålla de invanda system som man gemensamt hunnit lägga sig till med under berusningen.
» Andra svenska bloggar om: Affektion, Emotioner, Kärlek, Kemi, Obalans, Nonsens
Spegelneuroner och hela middevitten.
Nog har man sett bakom de flesta uppmålade & romantiska som berör "kärlek" och förhållanden. Något som är nytt är att man idag är väldigt nära vän, kanske bästa vän, med K och det är inte uppbyggt någonstans på det som i folkmun kallas för kärlek. Det går på rutiner, jobb, skola, hem och allt runtomkring. Det är det som får mig fundersam och ifrågasätta.. rutiner och "nöjdhet" är något jag helt ställer mig emot och tenderar mitt liv att bli så.. då måste det ifrågasättas.
Josefin: Givetvis. Det är just själva ifrågasättandet som öppnar för möjligheten att en dag finna trygghet, lugn och harmoni "bakom kulissen".
Din syn på det hela är rätt självklart, få har bara förmågan att kunna förstå det. Det blir som en motattack "kärlek är allt, kärlek är livet!". Men all "kärlek" har en förmåga att dö ut och ersättas av någon/något nytt. När ett barns älskade hamster dör så gråter barnet under ett dygn och veckan senare är hamstern glömd och ersatt av en ny. Svårare än så är inte heller "vuxen" kärlek. Eller?
Jag trodde att "nykärs känslan" höll i något år, har för mig att jag har läst det någonstans.
Ett par månader låter lite väl lite, då det egentligen borde vara mer logiskt att det håller lite längre för att man ska fortsätta i förhållandet man är i.
Alexandra: Den utdragna utebbningsprocessen kan förklaras av exempelvis Mikahs spegelneuroner. Ett skags rundgång kring ett ihåligt system som trafiken till trots faktiskt är ihåligt.
Dessa "känslor", som gör att vi blir höga, är bara ett av många kemikalier i spelet så vi ska bilda familj eller föröka oss, dem är ur evolution sexuell natur, de "snällare" kemikalierna, då de som kommer efter, om vi är monogama, är värre! Tex att efter varje gång vi har sex med vår partner, ser en kemikalie till att skapa och inprinta minnen, om allt som vart bra med oss och partnern, så vi ska stanna längre hos dem.
Det finns en hel arsenal kemikalier o hjärnan, som ska låsa oss till en viss partner, den känslan av att sväva på moln, den tar jag i såfall när som, om jag slipper alla andra efter, de riktiga bovarna. Men o andra sidan, är jag inte den som lider av kemiska känslor :)
Skriv en rad vetja! Det vore ju trevligt värre! =) [!]