0903 : Om tingens tillstånd

Torsdag kväll. Klockan har smugit sig förbi elvastrecket och jag har sedan hemkomsten sänkt en och en halv mugg kaffe. Fler ska det bli, jag lovar.

Det är fantastiskt skönt att ha varannan fredag ledig på det här viset, speciellt som priset för det inte är överdrivet högt. Visst, de fyra första dagarna i kvällsveckan arbetas det till tjugotvå, men handen på hjärtat - hur jäkla sent är det egentligen? Nej, inte alls. Likväl belönas denna antiansträngning med fem och en halv dagliga OB-timmar (nam nam) och en tredagarshelg.
Vi tackar.

Idag kom äntligen Nag Champan som beställts via Zamael. Posten har troligtvis haft lite extra mycket att göra. Dels är det en halv hoper deklarationsblanketter som trängs i postgången och dels har en del sådana där vägledandemedia, det vill säga telefonkataloger, utgivning i dagarna. Upptäckte jag, när Din Del Borås 2008 ramlade in genom mitt brevinkast. Lagom surrealistiskt faktiskt att kika genom och minnas samtalen bakom annonserna och den köpta vägledandeplatsen.

Jag saknar det inte. Och katalogen går i pappersinsamlingen direkt. Jag använder inte analog skit, speciellt inte sedan den gått och blivit ganska handikappad i fråga om sin registerfunktion. För att en näring ska bli förknippad med sin bransch krävs idag att det hostas upp kulor, vilket förklarar dels varför Din Del-katalogens gula sidor på bara något år gått och blivit rejält färre och tunnare och dels varför produkten därmed bitit sig själv i svansen. Vägledandemedia är inte speciellt vägledande när den i många fall inte ens ger alternativ.
Nej. Spar på träden och ta i samma veva ett litet steg mot homo divinitus - använd Internet mer. Apor.

Hur som helst, Nag Champan dök upp och har proveldats duktigt. Låt oss säga att det inte är någon direkt hemlighet vad det kommer lukta mycket av hemma hos mig i ett år framåt...

I övrigt leker jag rejält i min skugga. Jag har överträffat mig själv, är jag rädd.
Ja. Jag är rädd. Jag vet nämligen inte alls vartåt detta kan barka. Det kan gå käpprätt åt helvete, men än så länge lutar jag mig fortfarande mot den behagliga känslan av att vara imponerad av sig själv. Jag är fan i mig inte dum alla gånger. Tihi.

DN Ekonomi skriver idag om H&M-feber på börsen, efter att bolaget redovisat en sjuhelsikes kvartalsrapport. I dagens post fick jag årsredovisningen för 2007, charmigt tryckt som en katalog. En fin gest av en arbetsgivare, att förse alla sina anställda med raka puckar och ekonomisk offentlighet. Jag vågar påstå att detta är den första av alla mina sådana som faktiskt har den principen och jag är imponerad. Fast å andra sidan... Min genomsnittstandard vad gäller arbetsgivare kommer för evigt att tyngas ner av N.N. på Kicknick som betalade ut löner lite som han själv ville. Helst så svart som möjligt och någon gång först efter att en anställds mamma medelst ett rejält grepp om hans öra tvingat med honom till banken.
En oombedd årsredovisning var likväl en frisk fläkt. Fast H&M har ju inte direkt något att skämmas för. Det går snuskigt bra för oss. Vi är satans duktiga.

"Försäljningen i februari var 24 procent högre än under samma månad i fjol, inklusive moms och mätt i lokala valutor, jämfört med förväntade 17,0 procent. Försäljningen i jämförbara butiker ökade med 10 procent"

Det är kul när det går bra för en arbetsgivare som dessutom upplevs som öppen och lojal mot mig som anställd. Och när det går så bra som det gör ökar chanserna att ju faktiskt få vara kvar ett tag. Och det vore ju riktigt trevligt, inte minst med tanke på varannan veckas långhelg.

» Andra svenska bloggar om: H&M, Skugga, Nag Champa, Arbetsgivare, Jobb, Helg, Börs, Din Del, Telefonkataloger