0902 : Partiellt fallerande skugga

En vag skiftning i skuggan. I det närmaste omärkbar. Och just i dess avsaknad av spårbara skeenden kunde jag ana den. Känna den. Varsebli den. Istället för att notera vad som flyttats, kunde jag känna skiftningar i vad som var kvar. Och utifrån det i det närmast oförändrade läget vagt avläsa vad som är att ha skett, eller kunnat vara att ha blivat - och därmed har potentialen att kunna komma ha kommit att bli (det är allmän kännedom att skuggor, varande åtgärder vagt utanför normala uppfattningar om tid och rum, nödgar krångliga tempus).
En vag skiftning i skuggan. We have a new challenger? Ett finger som någonstans doppats i smeten? En luminerande blick som lyckas iakta mig eller skymta mina rörelser genom skumraskets annars så effektiva ridåer?

Jag tror det är två mindre planer som gått och slagit in på en galen skeendekurs. Jag har slarvat. Jag har brustit i kontroll. Det är mitt eget fel. Och öppningen däri har öppnat för en öppning i ridån. Någon ser mer än vad någon borde. Någon ser. Någon ser.

Jag åtgärdar. (Ovanstående stycke disinformation är åtgärd nummer två)

Och kom ihåg: jag ser inget nöje i att luras.

Uppdatering
Den ena av de två misstänkta processerna, den viktigaste, är intakt.

» Andra svenska bloggar om: Skugga, Problem, Obalans, Disharmoni, Umbra