0902 : Om årets aprilskämt
Snart är det den första april och vilken dag på året borde rimligtvis passa en sådan jävel som mig, som tar juridiskt namn efter ett tidigare alterego med bedragande som specialitet, bättre?
Mja. Det är inte helt förutsägbart faktiskt. Jag hade i många år en slags inbillad heder i att låta just den första april vara den dag på året då jag inte narrades. Mitt i vanligt folks jakt efter mediala galenskaper stod jag, i sammanhanget bortglömd, och vädrade sanningar. Sanningar som vilken annan dag som helst på året hade fått folk att stanna upp och börja undra men som nu passerade dem omärkt förbi. I andras människors hets finner man lätt skugga.
Men helt oskyldig är jag inte. De gånger jag har lurats har jag lurats lite, lite elakt. Min dotters mor fick en gång ett samtal där jag fick henne att tro att vår dotter kidnappats från dagis och min mor fick ett år ett minnesvärt samtal från en otrevlig polis som anklagande avslöjade att hennes personuppgifter förekom i en ganka allvarlig brottsutredning.
Men det känns så lamt. Att aprilskämta med folk följer så pass förutsägbara mönster, även när man går på lite extremer vad gäller reaktionsskapande. Det ger en ingenting i längden mer än vetskapen om att ens eventuella nära nog helst inte velat bli utsatta för det ändå.
Så. För att bespara ett tjugotal människor i kategorin kompisar/bekanta en massa huvudbry så avslöjar jag här, redan idag, vad jag hade tänkt sjösätta för saker mot dem i år. I år var nämligen min intention att adressändra mig själv. Byta adress och telefonnummer. Eller fejka ett dito byte. Hänvisa mina högst reella kontaktuppgifter till någon stackars jävel någonstans som råkar heta som jag. Typ i Kalmar eller vart fan som helst. Han kan få de enstaka julkort en gång om året som just den sfären människor i mitt liv eventuellt presterar och den dag de eventuellt hör av sig för att de råkar ha vägarna förbi så vet min namne definitivt inte vad fan de pratar om. Och då hade de stått där, vilse i nattmössan. Min aprilgåva till dem.
Jag hade iallafall inte sörjt förlusten av det klientelet. C- och D-människor. Folk som dem ersätter man, om man mot förmodan skulle vilja, på två minuter.
Läs gärna mer om aprilskämtande och någon teori om dess ursprung och historia i denna bristfälliga artikel på Wikipedia.
» Andra svenska bloggar om: Första april, Aprilskämt, Luras, Adressändring
Mja. Det är inte helt förutsägbart faktiskt. Jag hade i många år en slags inbillad heder i att låta just den första april vara den dag på året då jag inte narrades. Mitt i vanligt folks jakt efter mediala galenskaper stod jag, i sammanhanget bortglömd, och vädrade sanningar. Sanningar som vilken annan dag som helst på året hade fått folk att stanna upp och börja undra men som nu passerade dem omärkt förbi. I andras människors hets finner man lätt skugga.Men helt oskyldig är jag inte. De gånger jag har lurats har jag lurats lite, lite elakt. Min dotters mor fick en gång ett samtal där jag fick henne att tro att vår dotter kidnappats från dagis och min mor fick ett år ett minnesvärt samtal från en otrevlig polis som anklagande avslöjade att hennes personuppgifter förekom i en ganka allvarlig brottsutredning.
Men det känns så lamt. Att aprilskämta med folk följer så pass förutsägbara mönster, även när man går på lite extremer vad gäller reaktionsskapande. Det ger en ingenting i längden mer än vetskapen om att ens eventuella nära nog helst inte velat bli utsatta för det ändå.
Så. För att bespara ett tjugotal människor i kategorin kompisar/bekanta en massa huvudbry så avslöjar jag här, redan idag, vad jag hade tänkt sjösätta för saker mot dem i år. I år var nämligen min intention att adressändra mig själv. Byta adress och telefonnummer. Eller fejka ett dito byte. Hänvisa mina högst reella kontaktuppgifter till någon stackars jävel någonstans som råkar heta som jag. Typ i Kalmar eller vart fan som helst. Han kan få de enstaka julkort en gång om året som just den sfären människor i mitt liv eventuellt presterar och den dag de eventuellt hör av sig för att de råkar ha vägarna förbi så vet min namne definitivt inte vad fan de pratar om. Och då hade de stått där, vilse i nattmössan. Min aprilgåva till dem.
Jag hade iallafall inte sörjt förlusten av det klientelet. C- och D-människor. Folk som dem ersätter man, om man mot förmodan skulle vilja, på två minuter.
Läs gärna mer om aprilskämtande och någon teori om dess ursprung och historia i denna bristfälliga artikel på Wikipedia.
» Andra svenska bloggar om: Första april, Aprilskämt, Luras, Adressändring
haha kommer ihåg en gång, då jag lurade min mor, att min hund hade blivit påkörd o dött.. fan va hon tjöt! gick ett bra tag innan jag sa april! april!
Skriv en rad vetja! Det vore ju trevligt värre! =) [!]