0894 : HA-LaVeyanen från Tidan
"Känner du Jörgen?" Frågan kom från en liten men grov kille som dök upp när jag kastade sopor i fredags. Mitt svar blev "Nej, borde jag?"
"Jag kan lova dig att jag är mer satanist än du" fortsatte den lilla killen. Han hade väl under några sekunder studerat mitt hår i hästsvans, min svarta t-shirt med texten "God hates me", min märkliga pentakelbaserade underarmstatuering samt tofsen jag dagen till ära satt i mitt försök till skägg och kommit till en fördomsbaserad slutsats som gagnade hans intressen.
"Det är nog inte omöjligt" svarade jag. "Jag är inte satanist alls. Det var länge sedan jag lekte med sådant. Vilken skola tillhör du?"
"...skola?"
"Vilken typ av satanism, alltså.."
"Anton LaVey..."
"Ah. Jag började där en gång i tiden, när jag var fjorton eller något."
"..."
"Sedan dess har det blivit TOS, TSO, MLO, ONA och OBR, men jag sysslar inte md sådant längre. Jag har gått vidare" fortsatte jag. Givetvis antingen sanningar med rejäl modifikation eller direkta osanningar. Reaktionen var dock trevlig att se. Det av killen inslagna ämnet satanism lämnades väldigt snabbt och det var istället handskakardags. Vi skakade hand. En oproportionerlig massa.
Killen visade upp sina tatueringar som har gjort på Tidan (Tidaholmsanstalten) och undrade om jag inte var med i Hells Angels. Jag svarade att jag inte tycker om att ansluta mig till saker och ting men undrade artigt om han var med. Ett förläget skratt och ett nekande avslöjade att det säkert var hans högsta dröm men att han inte riktigt kommit så längt in i de kretsarna ännu. Han hade dock kommit tillräckligt långt i för att befinna sig i Borås, i mitt kvarter, och söka en kille som uppenbarligen "behövde visa sig lite mer". Han ville ha min hjälp att locka ut denne man från lägenheten där han tydligen gömde sig och gav mig för ändamålet information om var i trakterna jag kunde hämta plattor öl att försöka kränga på offret och därmed få honom att öppna dörren.
Lärorikt, säkert. Jag ursäktade mig med att jag faktiskt var mitt i disken och därför lite för upptagen för att prata bort hela eftermiddagen och så var det handskakardags igen. Jag fick ett namn att hälsa ifrån om det skulle behövas. Kanske fler som känner till det än "HA-LaVeyanen från Tidan" även om mitt smeknamn är fan så mycket charmigare. Det gör liksom de hyfsat nyligen sönderslagna knogarna lite mer rättvisa.
» Andra bloggar om: Möte, HA, Tidan, Tatueringar, LaVey, samtal
"Jag kan lova dig att jag är mer satanist än du" fortsatte den lilla killen. Han hade väl under några sekunder studerat mitt hår i hästsvans, min svarta t-shirt med texten "God hates me", min märkliga pentakelbaserade underarmstatuering samt tofsen jag dagen till ära satt i mitt försök till skägg och kommit till en fördomsbaserad slutsats som gagnade hans intressen.
"Det är nog inte omöjligt" svarade jag. "Jag är inte satanist alls. Det var länge sedan jag lekte med sådant. Vilken skola tillhör du?"
"...skola?"
"Vilken typ av satanism, alltså.."
"Anton LaVey..."
"Ah. Jag började där en gång i tiden, när jag var fjorton eller något."
"..."
"Sedan dess har det blivit TOS, TSO, MLO, ONA och OBR, men jag sysslar inte md sådant längre. Jag har gått vidare" fortsatte jag. Givetvis antingen sanningar med rejäl modifikation eller direkta osanningar. Reaktionen var dock trevlig att se. Det av killen inslagna ämnet satanism lämnades väldigt snabbt och det var istället handskakardags. Vi skakade hand. En oproportionerlig massa.
Killen visade upp sina tatueringar som har gjort på Tidan (Tidaholmsanstalten) och undrade om jag inte var med i Hells Angels. Jag svarade att jag inte tycker om att ansluta mig till saker och ting men undrade artigt om han var med. Ett förläget skratt och ett nekande avslöjade att det säkert var hans högsta dröm men att han inte riktigt kommit så längt in i de kretsarna ännu. Han hade dock kommit tillräckligt långt i för att befinna sig i Borås, i mitt kvarter, och söka en kille som uppenbarligen "behövde visa sig lite mer". Han ville ha min hjälp att locka ut denne man från lägenheten där han tydligen gömde sig och gav mig för ändamålet information om var i trakterna jag kunde hämta plattor öl att försöka kränga på offret och därmed få honom att öppna dörren.
Lärorikt, säkert. Jag ursäktade mig med att jag faktiskt var mitt i disken och därför lite för upptagen för att prata bort hela eftermiddagen och så var det handskakardags igen. Jag fick ett namn att hälsa ifrån om det skulle behövas. Kanske fler som känner till det än "HA-LaVeyanen från Tidan" även om mitt smeknamn är fan så mycket charmigare. Det gör liksom de hyfsat nyligen sönderslagna knogarna lite mer rättvisa.
» Andra bloggar om: Möte, HA, Tidan, Tatueringar, LaVey, samtal
Skriv en rad vetja! Det vore ju trevligt värre! =) [!]