0889 : Uppgång och fall

Måste man falla för att först därefter kunna resa sig? Torde inte resningen därmed vara ogjord? Lika mycket som den fallande rörelsen må vara ägget som är att bli höna, lika lite är man, när det kommer till kritan, tvungen att begränsa sig till fjäderfän och dessas förutsättningar och begränsningar överhuvudtaget.
Reser sig gör man bäst från en redan stående position och ser man inte det är det för att man hjälplöst ligger ner.

"Det är i motvind drakar lyfter." Begagnat solkiga ord som du har läst förut. De brukar nyttjas i tröstande tongångar med syfte att få den med upplevd motvind att tro sig finna hopp i jämförelsen med ett vidunderligt väsen. Patetiska människor. Inser ni icke att riktiga drakar lyfter precis lika bra i medvind? Man måste inte ligga krossad för att åter resa sig hel. Uppgång måste inte föregås av fall.

Nu när mitt livs eon är att träda in i en ny era ämnar jag därför gå in i skiftet starkare och större än någonsin och därifrån resa mig ytterligare. Jag har i dagarna kapat mig fri från mycken barlast och dödvikt som riskerade att hålla mig fjättrad på icke acceptabla lågnivåer och jag är att göra än fler liknande förberedelser. Jag är att skapa mig en högst fördelaktig medvind och därefter lyfta högt i den. Jag är att resa mig från stående och hoppa ytterligare mitt i språnget.

Mellantiden är att ebba ut och snart börjar livet, ty med rak rygg skall jag stå på era brutna.

HZAE!

» Andra bloggar om: Metamorfos, Katarsis, Födelse, Död