0881 : Dörrskylt

Rev för några dagar sedan ner min färglatt bögtrevliga "ingen reklam tack :-)"-skylt och ersatte den med en som levererar lite rakare puckar, här sedd till höger. Min reklamutdelare förstår den inte och bad mig, när jag sprang ifatt honom för att medelst anklagande blick återlämna den reklam han felaktigt delgivit mig, byta mot en där det rätt och slätt står "ingen reklam tack".
I helvete heller. Varför ska jag anpassa mitt språk efter någon som inte kan mitt språk? Skulle det vara på den nivån vårt samhälle fungerade skulle alla prata babyspråk livet ut. Jävla jollersamhälle.

Och så undrade någon i en kommentar på ett tidigare inlägg varför jag skiljer mellan "jag" och "dem". Vissa etiketter är för livsviktiga för att överge, ty i samma stund som man måste bygga sin verksamhet på bebisdaltande och joller så kan man fan i mig lägga ner.

På mina domäner gäller mina regler. På min dörr används mitt språk. Tillgodogör man sig inte mina budskap, på dörr eller överlag, förtjänar man ingen hjälp. Dessa jävla abrahamiter...

I övrigt bad jag idag en gruppledare på jobbet att jämföra mina siffror med en av deras bäste arbetare. Vederbörande har flera par år på nacken och jag har fem dagar. Mina genomsnittssiffror dras ner av förra veckans nybörjarnonsens. Likväl är det ungefär 30% som skiljer oss åt i mätbar effektivitet. Jag ska dit. Till elitnivån.
Jag är där i slutet av mars. Bara för att jag kan. Ty alltid retar det någon...