0807 : Retrohelg

Retrohelg. Har avverkat NileCity och sitter nu med Percy Tårar. Och kanelkaffe. Lagom slappt och i synnerhet roligt. Percy Tårar är ju något av det bästa som producerats för svensk television, i sig _nästan_ anledning nog till att betala TV-licens (men bara bästan) och trots årens alla genomtittningar hittar man här och där fortfarande ibland små detaljer som tidigare gått en förbi. Om de verkligen finns där medvetet eller om man själv tänker ihop dem vet jag inte men då resultatet är det samma (=nöje) låter jag den frågan helt bero.

En liten whiskey till kaffet kanske? Ja. En liten whiskey till kaffet.

0806 : Kulklappar

Fick julklapp av Mirva. En flaska whiskey, en stock snus och en liten radiostyrd bil. Det är ärligt talat bland det bästa jag någonsin fått.

Jag brukar aldrig önska mig någonting i vare sig julklapp eller födelsedagspresent och de gånger folk likväl tvingar ur mig ett svar blir det normalt att jag nog helst vill ha "ensamhet och ett sexpack folköl". Jag hatar att ta emot gåvor, presenter och klappar. Människor anstränger sig till olika grad för att på någon nivå förekomma mig i min egen vilja, ett element i mitt jag som enbart jag känner, och blir sedan besvikna för att jag vägrar visa saker som falsk tacksamhet. Jag brukar därför, för andras skull, förbjuda dem att ge mig gåvor och, om de ändå skall, ge dem varningen om att jag troligtvis ändå inte kommer bli det minsta glad och att jag kommer att se ner på dem om de reagerar negativt på det faktumet.
Mirva lyckades dock riktigt bra. Snus och whiskey och en liten radiostyrd bil. Klockrent. Enda klappen som i modern tid varit bättre var halsduken som Ida stickade till mig för två år sen.

Och Liv fick ett Bolibompa-memoryspel och en vampyrbadanka.

Av mig får Mirva lite konstrelaterade grejer:

1 x Daler-Rowney System 3 - akryl, starset, tuber 10x22 ml
1 x Uppspänd duk, 100 % bomull, 35 mm (40x20cm)
2 x Uppspänd duk, 100 % bomull, 35 mm (40x40cm)
1 x Pannå i kartong (20x40cm)
1 x Pannå i kartong (24x30cm)
1 x Pannå i kartong (30x40cm)
3 x Pannå i kartong (12x18cm)
1 x Kvadratisk svinborstpensel (Storlek: 15 mm)

...men de har inte hunnit bli levererade ännu : (

Utöver detta kommer våra katter ganska bra överens. Inga slagsmål, bara litet nyfiket morrande från ständigt minskande avstånd.

0806 : Fem år kvar

Idag är det exakt fem år kvar till Apokalypsen. Älska mera! Hata mera! Lev mera! Passa på! De flesta av er får bara en chans - stöpta i ändlighetens och den totala glömskans namn som ni generellt är.

Och som om för att fira detta sprang jag på Sara på busstorget på min väg hem. Det var trevligt, minsann och några av mina teorier visade sig vara sanna även i praktiken.

Nu är jag hemma. Jullov tillsammans med Liv (jullovs-Liv grimaserar på bilden här bredvid). Min snälla arbetsgivare vill inte se oss stackars arbetare (nåja) igen förrän en bra bit in i januari och ger oss full lön för att vara hemma och minsann inte jobba alls. Visst, jag har nycklar och larmkoder till kontoret nere i centrum men jag betvivlar att dessa kommer nyttjas i andra fall än att rännskita skulle sätta in under en mellandagsrea.

0806 : Luftslotten rämnar

Yttre delar på min skenborg börjar rämna. Det är bra. Delarna utgör blott ett vilselett skal som omsluter några ganska ointressanta salar. Stöpta i skugga, de likaså.
Vore det inte för vetskapen om att hela konstruktionen är ett fuskbygge och vetskapen om att jag har _en riktig_ borg också, skulle jag bli rädd av hur väggarna skälver.
Men nu vet jag och jag tolkar därför väggarnas rämnande som skapande av aska för en Fenix att återuppstå ur.

Yttre skikt försvinna, glömmas i falskdom.
Energier samlas hem, i salar av ljus.

I övrigt står jag faktiskt partiellt i skugga. Skeenden kräver delar av min uppmärksamhet (=processmedvetenhet). Jag skiter principiellt i vad människor har för sig, men de ska aldrig kunna komma och säga att jag ingenting visste.
Därför iaktar jag och dokumenterar, för att i en framtid kunna göra lång näsa:
"Jag visste. Allt. Hela tiden. Här är bevisen. Men jag brydde mig inte."

0805 : Processmedvetenhet 2

Här ytterligare ett par finurliga rader skrivna från min plats i skuggan. Om de väcker frågor, trösta dig då med att jag redan besitter svaren. Närmre undersökningar, från din sida, skulle, tack vare nämnda rader, bevisa detta.

Äntligen sker vad jag listigt bäddat för. Riktlinjerna drogs nämligen upp för ett ganska bra tag sedan. Det ger mig nöje att se bitar falla på plats, skenbart utanför mitt upptagningsområde men likväl i mitten av mitt fokus.
I er värld vet jag ingenting. Ni har givetvis fel.

(och den med vishet- och sinne för krypterad information - tolkar ju ovanstående lekande lätt)

0804 : Processmedvetenhet

Allting i denna fråga saknar faktiskt betydelse. Nästan helt irrelevant. Tingens ordning kräver dock att jag medelst mina metoder bevisar att jag var medveten om hela processen. Henrik gillar nämligen att i efterhand kunna peka på bevis därom. Om någon någonsin ska stå med lång näsa så är det nämligen aldrig jag. Näsor av den magnituden bör i alla lägen tillfalla någon annan. Ytterligare en analt beteende från min sida, jag vet.

Härom nämner jag således både mina första och sista ord. Utförligare studier kommer givetvis att ske, från min favoritplats i skuggorna. När tingen möter dagens ljus kommer jag likväl redan stå där och välkomna dem. Trevligt att kunna göra det med processmedvetenheten bevisad. Ess i rockärmen? Rätt och riktigt - så är det.

Jaja. Annars var det nog inte så mycket. Ge och ta, ge och ta. Så stavas livets melodi. Evinnerliga melodi. Rådfrågande undanbedes. Direktiven är klara. I processen bor lösningen. Göttigt.

(och den med vishet- och sinne för krypterad information - tolkar ju ovanstående lekande lätt)

0803 : Bara så du vet

Bara så du vet. Jag såg dig. Idag också. Tro aldrig att du ser mig, utan att jag också ser dig. Att du ens tror det, beror på att jag är Rex Decipio och kan få dig att tro precis vad fan jag vill. Du tror inte att jag ser dig såvida inte jag VILL att du ska tro att jag ser dig.

I övrigt gav det mig dagens skratt att du idag såg mig i mina nya element. Things change, you see.

0802 : Knyter igen säcken...

En liten årsavslutsrelaterad lista som jag brutalt stulit av väninnan och f d vapensystern Josefin. Jag lovar att försöka smyga med någon intrikat information för den med ögon att se med...

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Oavsett vad vägar man går är den mesta färdväg i stort blott variationer på samma tema. Det är i en ändlig värld väldigt lite som äger förmågan att uppriktigt förvåna en.
Bland köttsligt nonsens hittar man dock saker som extremt hög yrkesomsättning. I maj slutade jag på restaurangen för att efter en lång semester börja på Yellow Register i augusti. I samma veva sade jag upp mig från Upsala Nya Tidning och i oktober gick jag och anställdes på Din Del. Många års stiltje på yrkesfronten brast sålunda ut i en kaskad av dito förändringar. Och det är fler kvar (jag har ficklampa, du har ingenting).
Jag gick även och vann ett stort pris för en skulptur jag gjorde.

Höll du några av dina nyårslöften?
Stående på hennes balkong i sällskap av våra respektive barn lovade jag att inte spendera så många ytterligare dagar tillsammans med Mari. Jag var dålig för henne och hon var dålig för mig. Jag höll löftet några dagar senare.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Vapenbror Zamael och f d vapensyster Linda gick under året och fick varsin biologisk avkomma, minsann.

Dog någon som stod dig nära?
Man ska aldrig äga en vas som man inte kan tåla se krossas. Ingen som står mig nära har dött. Dock har jag under året avvecklat strax över hälften av mina vapensyskon, vilket får ses som små dödar i sig. Och så har jag klippt band till ett litet antal ändliga varelser - köttsliga och tillkortakommande. Sådana därninga "människor". Dessa är dock ersatta i den mån de ens behövde ersättas så förlusten är dubbelt obefintlig.
Jag har inte levt i saknad en endaste sekund. Och när jag saknade var det Måne och ett eko av Fem och Tretton.

Vilka länder besökte du?
Sverige, Danmark och Skåne. Ja, värsta backpackern, jag vet.

Är det något du saknar år 2007 som du vill ha år 2008?
Saknad är projicerad ofullkomlighet, ett eko av gravt tillkortakommande vad emotionell kontroll anbelangar. Är man slav under sina affektioner, förtjänar man dock saknadens kval.
De starka kommer i alla tider enkelt skiljas från de svaga. De svaga sörjer ändliga ting, vars enda existentiella syfte var att en dag upphöra att vara. Bah.

Vilket datum från år 2007 kommer du alltid att minnas?
2007 har varit ett år befriat från häpnadsväckande dagar. Precis som jag förutspådde det att bli. Självuppfyllande profetia? Ja. Så vad? Varti skulle skillnaden ligga, mellan det, och Kontroll?

Vad var din största framgång 2007?
Min största framgång är även min största motgång. Jag har skenbart aningslöst bränt ytterligare ett år av mitt liv på purt nonsens. Köttsligt fördärv och oviktigheter. När ska jag lära mig?
Ja visst ja. Köttsligt liv begränsas av sin form. Som kött kan man aldrig nå högre än kött. Varför sålunda icke vara det fullt ut, för att isolera sin strävan och till fullo utleva den när nyss nämnda hinder eliminerats? Ja, jag vet. En efterhandskonstruktion och inte ett dugg legitim.
Jag har bränt över 300 dagar på i stort sett ingenting.
Vilket då innebär över 300 dagar färre kvar att spendera i detta meningslösa Ingentinget

Största misstaget?
Jag fick *en fråga under sommaren som hade kunnat besvaras annorlunda än vad jag lät den bli. Jag vet dock att svaret jag gav var det enda som var ärligt och att brända broar ändå inte skulle kunna hålla under min tyngd om jag försökt beträda dem.
Största misstaget var sålunda inte ens ett misstag - bara en punkt där något annat hade kunnat ske.
* En f d vapensyster förhörde sig om möjligheterna huruvida jag, under semestern, möjligtvis skulle (kunna) komma att ramla inom hennes stad.

Har du varit sjuk eller skadat dig?
Min kropp är inne på sista refrängen men döljer det lyckligtvis under nio dagar av tio. Hade jag varit av mer vanliga skrot och korn skulle jag säkert agera annorlunda - typ känna smärta och sådant. Nu gör jag inte det och behandlar sålunda fortfarande min åldrande kropp som ett tidlöst fort.

Bästa köpet?
En bok av Ole Vedfeldt samt mat för dagen till mig och min dotter.

Vad spenderade du mest pengar på?
Livsmedel. Folköl. Whiskey. Julpynt. Och så konstprylar för 10 000.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Jag blev naivt glad över att vinna tävlingen Virtuell Vårsalong med skulpturen Banshee. Det var, som antytt, barnsligt av mig. I övrigt har inget fått mig att direkt häpna.

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2007?
Dito signifikanta kopplingar har i år saknats och jag har istället flikat lite på förra årets låt.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Jag är aldrig annat än lycklig då lycka blott är avsaknad av olycka och sålunda inte kan husera i ens liv efter att man nått vissa nivåer i sin emendering / transcendentala individuation. Ställer man sig över, bortom och bakom världens nycker kommer inget att nå en som är värt att reagera negativt på.

Vad önskar du att du gjort mer?
Jag har följt min vilja. Problemet är bara att den emellanåt varit en smula diffus och/eller svag. Men det har isåfall, där och då, varit i enlighet med min vilja och den har sålunda konsekvent varit stark.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Jordats.

Hur tillbringade du julen?
Den ÄR att tillbringas i Blekinge med biologiska föräldrar, två biologiska syskon och en svåger. Bengtsson, Regeborg, Skillingshage och Stille på samma plats, utan barn. Ser fram emot whiskey med far och bror.

Blev du kär i år?
Affektion är en defekt emotion. Jag kan inte förstå hur folk medvetet släpper på sin kontroll på detta ansvarslösa vis. Det enda svaret torde vara att de inte är medvetna. Och då förtjänar de knappast rätten att ens uttala sig om det. De lever i platongrottor och stirrar sig blinda på kastade ljus. Bah. Vad VET ni om världen utanför, era blinda kryp?

Favoritprogram på TV?
Teve är ett icke interaktivt och fördummande medium där merparten av produktionerna är skräddarsydda för att top-of-the-mind insälja produkter, varumärken eller ideér och borde således inte kunna klassas som något som är värt att investera tid i, ens i underhållningssyfte.
De svaga låter sig dock tacksamt hjärntvättas och återkommer en vecka senare vid samma tid, till samma kanal och till samma program som de viljelösa hjärntvättsknarkare de gått och blivit.
Hur kan man respektera sådant? Svar: Det kan man inte.
Med viss beållning kan jag kika på riksdagsteve. Ministerutfrågningar och interpellationsdebatter. Sittande regering har dock inte samma humor som den förra och Reinfeldt har inte varit genuint vitsig sedan dess han stod i opposition.
Lyckligtvis vill Världsordningen ha det så igen om några år, så det ger sig ; )

Bästa boken du läste i år?
Ole Vedfeldts samlande av klassiska psykologiska skolor till en hyfsat enhetlig cybernetisk varsebliviningsteori gjorde en intressant bok. Sen har jag bläddrat i en del annat som allting varit givande, men inte på samma vis.

Största musikaliska upptäckten?
Limbonic Art. I år igen.

Något du önskade dig och fick?
Jag önskar mig sällan ting. Önskningar är den svages försök till kompensation för dålig Vilja. Med en gnutta Vilja bakom önskar man inte. Man Begär.

Något du önskade dig men inte fick?
Det finns bara Vilja. Vilja kan vara stark. Vilja kan vara svag. Nådde den inte fram, var den för svag. Men en för svag vilja kan fortfarande ha varit stark. Sålunda bär även förluster frukterna av seger. Det krävs mer än en människa för att förstå sådant.

Vad gjorde du på din födelsedag 2007?
Jag har haft många födelsedagar. På länken nämns några.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Ett nående av det evigt klingande ekot av Utopia? En tält- och fiskesemester vid floden Styx? Man vet aldrig, men troligtvis inte.

Hur skulle du beskriva din stil år 2007?
Dubbellivet har präglat mina steg. RexDecipio är inte död. Som om någon annan än han själv någonsin påstått det då.

Vad fick dig att må bra?
Jag själv. Uteslutande. Jag är bra på att vara bra för mig själv. Så bra att andra egentligen inte har någon chans utan att vara så pass idogt empatiskt avläsande att deras enerverande närhet tvingar mig att döda dem.

De bästa nya människorna du träffade?
Människor är aldrig bra. Kom ihåg det kids.

0802 : Ängladamm

Ikväll när jag kommer hem från denna min arbetsdag ska jag ladda en playlist med Blutengel - Angel Dust Pt II och se till att styra min Vilja ansenligt.
Ängaldamm har blåst åt mitt håll och jag vet vartifrån, och varför, det kommer. Mitt väsens evinnerliga blick skall riktas ditåt. Identifiera. Analysera och Kontrollera. Investera och Utveckla. Begära och Regera.

Mmm. Musik.

0800 : Tiotusen åttahundra

Idag firade jag återigen en födelsedag baserad på mitt numerologiska mumbojumbo som gång efter annan ger mig upphov till sådan glädje. Idag avverkades levnadsdag Tiotusen Åttahundra.

Firades gjorde det med en gnutta feber och ett besök på Lisebergs julupplysta marker. Tonvis av folk, trängsel och kylas elaka bett i ömmande leder. Hemkommen bjöd jag mig själv på white russian (Lebowski 8:3) och någon folköl till några nästan pliktskyldigt tagna hoppsasteg på den inpluggade dansmattan samt ett närvarande på kompisens nya bands första spelning.

På bilden till höger, som för övrigt är tagen av Leena, ser man mig slicka lite i Mirvas öra. Bilder med mig som motiv är i allmänhet rätt sällsynta så passa på att titta noga nu, kära/e läsare.

0795 : Vi är energi

Amerikansk talkshow. Gäst är en läkare med lite mer österländsk syn på saker.

Läkare: Vi är energi.
Värd (skeptiskt): Tror många läkare att vi "är energi"?

Idioter. Självaste relativitetsteorin och all annan tillgänglig fysiskrelaterad vetenskap, som ju borde vara motsats till kvacksalveri och vad i mångas ögon är löst grundat mystikernonsens, säger att vi är energi. Vi ÄR energi.
Självaste MASSA är ingenting annat än just bunden energi och är det någonting vi människor är bra på så är det att vara MASSA. Vi är så bra på det att det till och med är vår absolut största svaghet. Vi uppgår så helt och fullt i aspekten Kött att vi helt glömmer bort möjligheterna att kunna vara något annat, något mer.

Vi är energi. Ren djävla basal kosmisk energi. Bunden. Kontrollerad. Under naturlagar. Under Gudars vilja. Teorierna är många, de fanatiskt övertygade likaså. På slutet vinner dock vad fysiken kallar för termodynamik och dess lag om entropi. All energi strävar efter ett tillstånd av "vila" - så att ingen energi går ut till att upprätthålla en ordning. Kaos är oundvikligt och varenda partikel i universum kommer sålunda koka ihop i en enda stor jävla entropisk och massalös soppa.

Ren energi. Fri. Perfekt. Kaotiskt.
Kaos.
Ordning.

0794 : Två bra ord

Liv ligger i badet. Jag sysslar med mat.

Sara:
Mystrackasera? :P
Rex:
Mystrackasera = trackasera utan att det blir jobbigt.
Sara:
Haha, bra ord.
Rex:
: ) två bra ord i kombination.
Rex:
Ungeför som "hatmord".

Det får bli dagens postning.

0793 : Med bara något halvår kvar

För alldeles för många år sedan formulerade jag utifrån min syn på existensen och dess omnejder en levnadsregel, en levnadsregel som handlar om villkoren för självaste livets fortsättande.

Då jag med min ständigt närvarande introspektion ideligen varseblivit skiftningar i mitt leverne har jag med tiden kommit att se på allt sammans som ett enda gytter av upprepande mönster, och ständigt återkommande motiv på målarduken. Framtiden är inte ett oskrivet blad. Snarare ter den sig mer som nästa sida i en målarbok där alla sidor har samma eller högst snarlika figurer. Man kan på sin höjd välja lite olika färger att fylla fälten med, men efter inte allt för många sidor har de flesta kombinationer testats och inte en jävel har blivit gladare för det, allra minst man själv.

Livet är en upprepning. En sluten bergochdalbana vars varv under de första två-tre genomåkningarna månne bjuder på överraskningar men som raskt dör ut helt i spänning efter att vaksamma ögon och beräknande sinnen letat upp ritningarna och granskat dessa under lupp.
Den där loopen kittlar inte lika skönt i buken längre efter att man dissekerat de matematiska formler som den egentligen bara består av.

Med anledning av dessa tongångar skapade jag sålunda levnadsregel för livets fortsättande och krav restes på saker som Variation och Nyheter. Svag för deadlines som jag är spikade jag en som där och då låg osannolikt långt borta men som nu infaller inom strax mindre än ett halvår. Om 164 dagar.

Om inte jag tills dess kommit att förändra mitt liv i dess grundvalar, speciellt på en liten serie väldefinierade punkter, finns det faktiskt ingen anledning för mig att fortsätta. Isåfall har jag sett precis allting som uppenbarligen fanns att se och ingenting var längre i stånd att knyta an mitt intresse - varför jag med gott samvete skulle kunna frigöra mig från min fysiska form och sikta på en fortsatt och mer utvecklande existens på andra håll, som då bevisligen skulle passa min kräsenhet bättre.

Denna studie i kött står mig upp i halsen. Dock är ingen kedja starkare än sin svagaste länk och varande kött kommer man aldrig att bli mer. Så länge jag lever här kommer jag aldrig sluta vara människa så till den grad som jag förutsätter mig vara tvungen att göra för att överhuvudtaget finna glädje i att Vara.

Tolle corpus.

0792 : Ett försiktigt pling

Ett försiktigt pling på min dörr. En kik genom titthålet avslöjar en ung kille utanför min dörr. En bit ner i trappan står en äldre man. Välklädda.
”...men inte mormoner” tänker jag.
Jag väntar nämligen på en bok beställd från dem och enligt något meddelande på deras hemsida försöker de så långt det är möjligt att leverera dem personligen och fastän att beställningen lades i USA har jag troligtvis någon pratsjuk (och sådär mysigt hatisk) mormon att vänta nån dag snart.
Jag öppnade.

”Hej” unga killen tar inititiativet med osäker stämma. ”Skulle jag kunna få visa i bibeln att Gud snart kommer att ingripa?”
...javisst, det var Jehovas Vittnen istället.
”Ja” börjar jag. ”Den sista tiden närmar sig med stormsteg och det är dags att välja sida.”
Unga killen blev avbruten och ser mest bara osäker ut där han står och ler slappt så jag tar ögonkontakt med hans fadder nere i trappan istället. Gubben blänger klentroget tillbaka. ”Och det har jag gjort” säger jag och visar gaddningarna på höger arm. ”Vi ses vid Megiddo om några år.”

Pojken och gubben är redan på väg bort innan jag hinner stänga dörren.

0792 : Skuggspel

En studie i skuggspel inom ramarna av kontrollerandet av Ljus. Kastat genom prismans skärpa bryts Ljus ned till sina beståndsdelar. Somliga synliga och andra inte. Genom att axla rollen som denna slipade bit glas bemästrar man sålunda synfälten på de beskådande. Varande prismat bestämmer JAG om du ska se rött, blått eller grönt. Eller om du inte ska se alls (infrarött, ultraviolett). Likväl var källan inget annat än ett hundra procent Ljus. Inte en skugga, inte ett falsarium eller några reflekterande speglar så långt ögat kunde nå.

Min största lärdom som Rex Decipio, Bedragandets Mästare, var denna: I självaste Ljuset kan man gömma precis vilket mörker man vill. Och häri bor en av de största läxorna om Skuggan.

Det är för den och de flera andra insikter och kunskaper jag fick äran att nå i Rex Decipios regi som jag idag överhuvudtaget heter Rex. I mitt tagna namn hedrar jag dagligen minnet av denne min idag hädangångne aspekt. Denne skuggsjäl, denne tvilling och antibroder.
Rex Decipio, 2002-2005. Vila i frid.

"En tunga har dubbel makt om den är kluven."
- Rex Decipio

"Livet bestraffar den passive ty kosmos konstruerat som så; det ger ingen nåd till den som inte försöker påverka sin plats i det samma."
- Rex Decipio

0791 : Här sitter jag

Hemmavarande från jobbet som jag varit, har jag passat på att få lite gjort hemma - en obligatorisk ansedd syssla som annars lätt hamnar lite i skymundan, iallafall i det liv jag har för vana att föra.
Jag har minsann julstädat medelst sällan sedda verktyg såsom golvmopp och dammtrasa och härutöver har saker och ting, med tonvikt på papper från de två-tre senaste jobben samt Livs skola, sorterats och arkiverats. När jag ändå var i farten plockade jag fram min lilla mobilkamera och gick hämningslöst loss i jakt på något käckt motiv till eftervärlden. Av dessa bilder blev de flesta givetvis skit och resten är för komprometterande för att bli publicerade här, men någon liten bild bjuder jag på, här till höger.
Där. Där sitter jag oftast när jag skriver. Så nu vet du det, läsare. Det är bara för dig att klicka upp den stora bilden och därefter visualisera en långhårig apa där i soffan, bakåtutvecklat böjd över tangentbordet och med lugglockar ner till golvet.

0790 : Julgransnonsens

I brist på bättre saker att fördriva tiden med bestämde jag och Lucifer (svart sittande klump i bildens nedre vänstra del) oss för att ta och installera två meter gran i ett för ändamålet skapat hörn i vardagsrummet - jag är säker på att jag klarar av att leva med den dörren stängd i någon månad.

Senast jag hade en gran överhuvudtaget var 2004 och för att inte "sträcka mig" i denna plötsliga och nästan nykomna julpyntsrelaterade kraftansträngning så föll valet på det vuxenpoängneutrala plastalternativet. Barrfriheten kompenserar, iallafall i år, för avsaknad av doft från de samma.

Pyntet blev spartanskt och minimalistiskt. En liten (betoning på liten) och diskret ljusslinga om fyra meter nästlades in och totalt tolv silverfärgade kulor hängdes upp på platser som iallafall från någon vinkel kändes någorlunda estetiskt korrekta. Bilden är inte tagen ur den vinkeln, skall tilläggas.

0790 : Så kom dagen

I BÖRJAN AV DAGEN
Dagen som det på många vis har väntats på har så infallit, modifierad till sitt utseende. Jag har inte hunnit så långt som jag för några dagar sedan var att hoppas men har i magsjuka en fullgod syndabock för detta tangerade nederlag.
Dagen kommer dock utöver att kurera mig det sista vikas åt att dels kompensera för forlorade dagars framsteg och dels en mindre session av doftande på de anammande kvaliteer som mina trädgårdsmästarsärdrag manat upp ur den tidigare nästintill döda bit jord som tidigare avhandlats här, skriftligen. Önska mig lycka till, du insatte.

SENARE UNDER DAGEN
Sessionen ovan ställdes in men jag tror det var utav godo. Man ska inte stressa fram alla resultat och jag är säker på att beslutet mitt skall komma att visa sig ha varit det rätta - aningar om detta gavs redan idag, alldeles nyss, på några väldigt konkreta vis. Kvitton på att min plats innebär en särställning med tillhörande dignitet. Ett reciprokt initiativ, så att säga.
I Ghost in the Shell hör man ibland talas om termen ghost-hack. Jag är väl insatt i dess biologiska motsvarighet.
Din själ är min - Shin-ken sho-bu.

The mind with a specific inward attitude and an intensive concentration of thought is called will. Will being within, what emanates outwardly is called mood.
To give an illustration - the will is like the master of a house while the mood is like a servant. The will is within, employing the mood.
If the mood rushes out to much, you will stumble. You should have your will restrain your mood, so that it does not hurry.
In the context of martial arts, lowering the center of gravity can be called will. Facing off to kill or be killed can be called the mood. Lower your center of gravity securely and do not let your mood become hurried and aggressive. It is essential to control your mood by means of your will, calming down so that your will is not drawn by your mood.

- Yagyu Munenori, "The Book of Family Traditions on the Art of War", 1632

0789 : Tre av Tre

Idag räddades en essens av projektet. Morgondagen skall bära viss frukt.

0788 : Två av Tre

Det sket sig. Min kropp havererade. Planer skrinlagda. Skapelsen är i träda.

0787 : Dags att arkivera

Under en tid framöver är jag att plöja genom alla de patetiska små försök till dagboksinlägg jag hunnit med att göra på LunarStorm och Helgon sedan den där våren 2005 då jag vilt och brett pratade om saker som Riktning/Befintlighet och 100 Dagar. I detta totala brus ska jag, utifall de finns, leta upp korn som är värda ett bevarande och någorlunda omsorgsfullt sortera in dem här, i denna blogg, så som jag redan gjort med en del andra ekon från förr. Därefter skall alla mina ord på ovan nämnda ställen en gång för alla raderas, ty i dem bor därefter ingenting som jag på några egentliga vis aktivt önskar bevara.

Så. Om du, läsare, mot all förmodan och bättre vetande är intresserad av att läsa sådana gamla oskatter eller i de där orden återuppleva någon tid som idag allmänt anses vara flydd, se till att göra det de närmsta dagarna. Därefter är det nämligen för alltid att vara för sent.

0787 : Dags att reklamera

"Så otroligt mycket visdom som under årens lopp gått och blivit passé.
Mänskligheten borde verkligen spara kvitton på sin kunskap."

Spontan tanke vid bläddrandet genom alkemisk litteratur från 1600-talet.

0787 : Ett av Tre

Det är söndag och det är Ett av Tre.

Jag sitter i mitt kök, i detta mitt slagfälts huvudkvarter, och sippar kaffe ur min handmålade swastikamugg. Magen har sedan förra muggen tappat förmågan att ta emot ny koffeinbrygd med ens spelad tacksamhet men jag kör vidare, inne på de sista decilitrarna som jag är. Jobb imorgon. Kaffetarmen behöver chockas till högform.

Den gångna gårdagens latenta faser veks åt ett allmänt resonerande runt skillnader och likheter vakenvärldar och drömvärldar emellan, ett spår som det försöktes retoriseras runt dock utan nämnvärt gehör.
Jag är utav åsikten att skillnaderna är små och närmast obefintliga. Våra medvetanden är aldrig friare än vad våra sinnens filter låter dem vara och då exakt samma sinnen, exakt samma perception, varseblir de båda världarna torde de, perceptionellt, vara identiska. Ekon av samma helhet, silade genom samma snäva sinnesfilter. Hur vi än vänder oss är vi fortfarande folk gömda i grottor, tolkande reflekterat ljus spelande på våra innerväggar. Platon är alltså lika aktuell idag som då.

Men tröskeln kan bestigas. Ljus sipprar ju trots allt in, trots våra filters alla ambitiösa försök att stänga allting ute och helt få oss att lita på skenbilderna våra fantasier målar upp i det genuinas frånvaro. Seende en ljuskatt kan man identifiera den. Som en solkatt. Som en reflektion. Eller som ett litet och utblandat eko av en helhet. Det sistnämnda borgar dock för att klicken alltid kommer bära med sig kvaliteer av ursprunget och under ett vaksamt dissekerande öga kan ursrunget sålunda bli känt. Bakvägen. Här krävs dock att man identifierar och analyserar allt brus som ljuset körs genom, allt nonsens och all norm som blandar upp det rena bortom igenkännlighet. Men väl identifierade, kan trösklar bestigas. Väl analyserade, kan skiljaktigheter reduceras. Och termineras. Ursprunget destilleras och purifieras. Plötsligt kan du, utifrån den gängligt och in absurdum reflekterade lilla solkatten ana den bakomvarande Sol och om du skött din matte tillräckligt bra kommer du att kunna räkna ut hennes storlek och massa och de olika avstånden till henne.

Dumma människor. Som missar alla svar som far genom deras liv just för att de inte är i stånd att formulera frågor bra nog att knyta dem an. Som inte varseblir renheten och helheten som överallt och ideligen närvarar med precis så mycket att den med vishet skall kunna lägga till och dra ifrån. Dumma människor som inte förstår att deras liv är lika mycket dröm som deras drömmar är om livet.

I tider som denna är det skönt att ha två saker att luta sig tillbaka på. Dels ett högkvarter i köket, en aldrig så liten tron i Residens Dekadens, och dels vetskapen om att det idag är Ett av Tre. Och DEN vetskapen kunde inte Platon förekomma vare sig dig eller mig med.

0786 : Drömstoff

Natten till idag hade jag en längre och på flera håll väldigt givande lucid dröm i vilken jag och min vapenbroder Magnus Ahriman umgicks och gjorde några spännande möten tillsammans. Nyvaknad från drömmen gick jag upp och skrev ner så mycket jag kunde i en klassisk txt-fil på datorn som stod bredvid sängen, för att därefter inte längre ha det påtvingade behovet av att minnas detaljer.

När jag sedermera vaknade på riktigt surade jag ner mig en skvätt över att nedtecknandet skett efter ett falskt uppvaknande och i en icke lucid dröm. Dokumentationen har således försvunnit en bra bit utanför min omedelbara och medvetna kontroll. Jag vet att jag kan hämta stoffet igen med hjälp av indirekt association och andra medvetandevidgande/-förändrande (avlappnings)övningar men tröskeln därom steg plötsligt rejält - jag tar mig ju sällan den tiden såvida inte något gnager riktigt rejält i bakhuvudet.

Nåja. I korthet åkte jag och Magnus ett slags tåg i/genom ett stort och gammal hus (en byggnad av rang) och gjorde längs färden möten med både människor och andra och mindre platsbundna entiteter. En liten filur hävdade sig vara saker den inte var, vilket vi ifrågasatte och vann - vilket belönades med insikt, både i dess väsen, vårt eget och den andres.

Det hela utmynnade i ett slags känsla vars ekon jag nu enbart knappt kan skönja, men likväl minnas tillräckligt av för att tillgodoräkna mig den.