...och just det ger mig rätten att driva med dem.
Svenska communityänvändare är så söta, speciellt om de är av hankön. Efter alla mina år av sökande - luminering av mitt och andras varande - har jag skapat mig en serie fördomar om mänskligheten som tjänar mina syften väldigt väl. Gång efter gång får jag det bevisat att mina förutfattade åsikter faktiskt är jämförbara med vad som sedermera visar sig vara "objektiv sanning". Jag är därför kapabel att utan större fältstudier här och nu, på rak arm, påstå att nätraggande killar är patetiska idioter.
Och just det ger mig rätten att driva med dem.
Igår kväll satt jag och Mirva hemma hos henne och var på bushumör så jag loggade jag in på ett av mina kvinnliga alteregokonton på en svensk community. Vansinnigt fort hittar jag en användare som min härliga fördomsradar gav fina utslag på. Fetlagd var han, dessutom hårig. Tjugo år gammal, singel och med "rollspel" som angivet intresse. Oskuld och patetisk, sa min radar. Hans nick antydde att han skulle vara en Kul Typ och i sin e-mailadress, tillika MSN-adress, hade han mage att påstå sig vara kung av IQ.
Upp till bevis, min patetiske vän.
Fångst....smickrad som han blev över att överhuvudtaget bli tilltalad av någon av motsatt kön
"Hej, är du en kul typ?" frågade jag honom via mitt kvinnliga alteregokonto. Damidentiteten jag nyttjar har varit med i många år och jag känner henne / karaktären som vore hon en kär gammal vän. Det bildmaterial jag använt för att underbygga hennes autencitet visar en väldigt attraktiv tjej. I praktiken en amerikanska, som självfallet inte vet det minsta om att jag använder hennes bilder i fejkkonton på svenska communities. På sidan för vänner finns ett gäng personer, av vilka några under gångna år har manipulerats till att tro att de träffat henne i verkligheten. Det finsn sålunda ingenting som skiljer hennes konto från ett äkta och det gör henne till ett fint verktyg, tillsammans med ina fördomar.
Mina fördomar hade rätt. Kul Typ hakade på, svalde betet med både krok och lina och spö, smickrad som han blev över att överhuvudtaget bli tilltalad av någon av motsatt kön.
Gästbokskonversation.För att få det att verka äkta pratar man i några omgångar med sitt offer via dennes publika gästbok. I tre inlägg använde jag taktikerna att ställa en fråga (verka intresserad), förolämpa honom (pojkar som blir förolämpade av tjejer får lätt ett prestationsbegär som lätt kan spela en manipulatör - mig - i händerna) och snärja in honom i en filosofisk debatt rörande den eventuella mainstreamrisken i ett utanförskap.
Under samma tid noterade jag vad han gjorde. Han läste mitt låtsaskontos dagböcker - ett tiotal - och gav sålunda bevis på att kroken satt som den skulle i hans gom.
Peer to peer.Pang. Jag addar honom på mitt fejkkontos lika härligt fejkade MSN-adress och får honom sålunda att komma ur balans där han sitter och försöker finna på ett finurligt svar på mitt sista gästboksinlägg. Han är min. I hans värld har han precis stött på en vacker och intelligent tjej som dessutom tar rejäla initiativ. Här ska det bli åka av. Han är såld och behöver nu bara spela ut sina kort någorlunda bra så ska han få nuppa. Det är så killar tänker. Jag vet, jag har varit en.
I den följande konversationen vet jag mer än honom om allting, oavsett ämne. Likväl skrattar jag åt hans patetiska försök till skämt. Killar är patetiska. Om en tjej skrattar åt deras skämt börjar de tro att de ska få till det, varpå de blir mer självsäkra och riskbenägna. De är tacksamma offer, de små liven.
Vår lilla pojke avslöjar förnamn, Robert, och jag får honom att sätta igång sin webcam. Utan problem. Han är inte jättevacker där han sitter mullig och hårig, men jag låter honom ändå få känna sig som en kung där vi sitter och pratar lite om tevespel.
Tanke var från början att jag bara skulle få honom att bli kär i en låtsasperson men under det följande samtalet visar han hur äcklig och dum han är. Han försöker smyga in sexuella aforismer i prat om tevespel, han nedvärderar både kvinnor och män i hela sin jargong och beter sig som just den där typen av svin som gör att jag ibland skäms över att själv vara kille. Målet ändras. Han ska inte luras. Han ska krossas, som om att det inte är straff nog att dö som oskuld ; )
Bomben."Är detta ditt?" skriver jag plötsligt och klistrar in hans personnummer i konversationen.
"Är detta ditt?" skriver jag plötsligt och klistrar in hans personnummer i konversationen. Sådana uppgifter är inte svåra att få tag i och jag har under samtalets minutrar suttit och luskat reda på hans namn, adress och personnummer samt namn på syskon och föräldrar.
I två minuter sitter han och stirrar på sin skärm. Munnen är slappt öppen och hade bara upplösningen på hans webcam varit bättre tror jag att jag skulle kunna se dregel rinna ur hans mun. Obetalbart att verkligen få se en dum människas reaktioner på det där viset och den där IQn som han i sin mailadress ansåg sig vara kung av fanns inte att se på ljusårs avstånd.
När han kommer tillbaka försöker han vara väldigt fokuserad. Han skriver snabbt och upphetsat och stoppar koncentrerat sin mobiltelefon i munnen. Vi ringer till den, från anonymt nummer. "Ap ap ap, inte ha telefonen i munnen!" Han tappar hakan igen.
Han försöker få ihop hur allt detta kan fungera när jag börjar namedroppa hans syskon och vänner i frågor som "Va, har inte Anton pratat med dig?", "Har inte Cissi sagt nåt?". Vår Kul Kille görs paranoid baserat på en antagen händelse förra onsdagen som jag bad honom reflektera över och med hjälp av ledande frågor om huruvida han har några fiender i skolan.
Den sista av marken under hans fötter försvinner när jag pratar om hans pappa och gör det med faderns smeknamn. Och där lämnar vi honom. Vilsen. Paranoid. Förvirrad. Ensam. Dreglande.
Förhoppningsvis har han lärt sig att inte vara jobbig mot tjejer över MSN igen. Det är sådana [killar] som han som ger sådana [killar] som mig dåligt rykte och förtjänar sålunda att bli lite drivna med.
Avslutningsvis.Detta inlägg kan komma att uppdateras om jag finner en eventuell loggfil på Mirvas dator. Det var ju hos henne jag satt. Därför finns tyvärr inga screencaptures eller stulna videofeeds.
Tyvärr. Jag skulle så vilja dela med mig av hans gapande pluffsmun till ALLA. Heja Youtube.
