0784 : Hopp om grönska

Det är mysigt att vara trädgårdsmästare och sköta om en liten bit mark så som jag nu är att göra. Så länge man har dels tålamod och dels den vana handens inneboende försiktighet på sin sida är det sällsynt med besvikelser och istället hajar man till när eftersträvade resultat visar sig snabbare än först väntat.
Någonstans har ett frö, jag vet inte riktigt vilket, fått fäste med en liten rot och plötsligt sprack en punkt av marken upp av ett litet, litet grönt skott.
Oansenligt till sin faktiska storlek men dess budskap är solklart i min värld:
"Hej, mästare. Jag vill verkligen försöka bära frukt åt dig."

SENARE SAMMA DAG

Ja. Knopparna är uppe. Med mer eller mindre känsliga fingrar har jag undersökt dessa små växtdelar och funnit dem genuina. Men också omtåliga. Jag insåg att jag nog inte borde pilla på dem ens med försiktiga fingrar när jag kom på mig själv med att nästan vara i färd med att grabba tag i dem och DRA upp växten - en metodik som vid all odling givetvis är gravt felaktig.
Förhoppningsvis har jag inte hunnit skada dem.
Tålamod, Henrik. Tålamod. Ett livsdugligt och fruktgivande träd behöver få växa mer eller mindre orört i minst ett par år innan det på allvar tål att testas eller mer kritiskt undersökas.
Låt åter tiden bli din frände, min bror. Låt åter tingens gilla gång gå och bli en allierad.

HZAE!