0779 : Trumhinnor skall brista...
"Trumhinnor skall brista under mitt vrål."
Året var 2004 och orden var kaxigt sagda, säker på min vinst som jag där och då var. Jag ville ruska om hela världen och visa vad jag visste och vad jag strax var att få. Jag vill skrika nyheten i örat på alla och envar som jag mötte och göra dem helt döva under krafterna i mitt ansamlade primalvrål.
Det var då. Jag skrek aldrig. Jag fick vad jag skulle ha, gav därefter bort det och mina av den transaktionen fläckade händer har ännu inte tvättats. Och just därför, för att mina lemmar fortfarande bär dofterna av outskrikna primalvrål, kan jag känna igen ringarna som flätas strax ovanför mitt huvud, precis bortom min räckvidd. Jag är tack vare mitt aldrig glömmande minnes förtjänst kapabel att se motiv målas upp på den vävda duk som är att kalla liv.
Jag minns många av de pusselbitar som flankerat mina val av stigar. Jag minns dofter och silhuetter som kantat de vägar längs vilka min resa hittills har förlagts. Och i dem alla har sporer av helheten bott. Ekon av svunna eller ännu ej nådda tider. Aningar av Bakom och Bortom.
Den intuitiva föraningen av ett konkret existerande utopia. Inte bara uppnåbart, utan dessutom i egenskap av en (väl där) välkomnande slätt att slå ner alla sina bopålar i. En plats att beleva. Att bli hel på. Att med gott samvete dö på.
I jakt på detta Guld har jag varsamt spänt min hörsels strängar och därigenom blivit förmögen att snappa upp minsta lilla anslagna ton som skulle kunna vara att skvallra om utopias belägenhet och läge. Ibland plinkas det försiktigt på en sträng och en vag ton sipprar till mig genom den brusande grå massa som är etern. Och ibland slås stora ackord an, så stora att de formligen får mig att tappa balansen av rundgångstjutande alarm...
Så. Vad får man om man tar två lika stora delar V och XIII och mixar med allsköns - bra - bitar ur II°, III°, IV° och V°? Sedan ungefär en timme har jag ett ganska bra svar på den frågan.
I shat bricks.
Medelst ackumulerad Vilja och kosmos evinnerliga Nåd... Jag hatar ekon, men njuter utav dem så. Trumhinnor skall brista under mitt vrål.
Det vore så fantastiskt skönt med ett primalskri...
Året var 2004 och orden var kaxigt sagda, säker på min vinst som jag där och då var. Jag ville ruska om hela världen och visa vad jag visste och vad jag strax var att få. Jag vill skrika nyheten i örat på alla och envar som jag mötte och göra dem helt döva under krafterna i mitt ansamlade primalvrål.
Det var då. Jag skrek aldrig. Jag fick vad jag skulle ha, gav därefter bort det och mina av den transaktionen fläckade händer har ännu inte tvättats. Och just därför, för att mina lemmar fortfarande bär dofterna av outskrikna primalvrål, kan jag känna igen ringarna som flätas strax ovanför mitt huvud, precis bortom min räckvidd. Jag är tack vare mitt aldrig glömmande minnes förtjänst kapabel att se motiv målas upp på den vävda duk som är att kalla liv.
Jag minns många av de pusselbitar som flankerat mina val av stigar. Jag minns dofter och silhuetter som kantat de vägar längs vilka min resa hittills har förlagts. Och i dem alla har sporer av helheten bott. Ekon av svunna eller ännu ej nådda tider. Aningar av Bakom och Bortom.
Den intuitiva föraningen av ett konkret existerande utopia. Inte bara uppnåbart, utan dessutom i egenskap av en (väl där) välkomnande slätt att slå ner alla sina bopålar i. En plats att beleva. Att bli hel på. Att med gott samvete dö på.
I jakt på detta Guld har jag varsamt spänt min hörsels strängar och därigenom blivit förmögen att snappa upp minsta lilla anslagna ton som skulle kunna vara att skvallra om utopias belägenhet och läge. Ibland plinkas det försiktigt på en sträng och en vag ton sipprar till mig genom den brusande grå massa som är etern. Och ibland slås stora ackord an, så stora att de formligen får mig att tappa balansen av rundgångstjutande alarm...
Så. Vad får man om man tar två lika stora delar V och XIII och mixar med allsköns - bra - bitar ur II°, III°, IV° och V°? Sedan ungefär en timme har jag ett ganska bra svar på den frågan.
I shat bricks.
Medelst ackumulerad Vilja och kosmos evinnerliga Nåd... Jag hatar ekon, men njuter utav dem så. Trumhinnor skall brista under mitt vrål.
Det vore så fantastiskt skönt med ett primalskri...
Skriv en rad vetja! Det vore ju trevligt värre! =) [!]