9803 : Brev

”Jag är inte kär. Kär är en stormig rörelse, gärna hetsig och vild i sin karaktär. Sådant har jag inte, jag står tryggt stilla, Men jag har annat. En djupare mer befintlig känsla. Större. Jag kan om jag vill tvinga fram sorgens tårar blott genom tankar på en värld utan dig, jag kan få mig att le av tankar på din lycka, välgång och glädje. Jag vet inte om det är bra eller dåligt, men jag vet att jag gladeligen lever med det så. Det är skönt med ett mål för det aldrig så lilla man från gång till gång kan få för sig att känna. Det är sagolikt trevligt att känna att man trots alla sina ord därom faktiskt inte är helt död inuti.

Jag ser former på de gestalter som aldrig kommer avslutas. Om man ser dessa som öppna sår eller en evig dans är upp till en själv. I den mån jag ens blöder, föder det samtidigt mig näring som täcker all eventuell energiförlust. Jag dansar hellre än söker plåster,
men tyvärr är det inte så enkelt för oss alla. Alla kan inte dansa.

Tomhetens ekon är även de för det tidigare döva örat ljuv musik. Jag lyssnar gärna, ty i tonerna finns en del av läran om mig själv.”